Hög energifaktor när hiphopen skriver historien

Det är hög energi och inlevelse när livet och drömmarna i orten gestaltas på Uppsala Stadsteater i hiphopmusikalen ''Bra där!''.

En laddad scen i "Bra där!" på Uppsala Stadsteater. Yoel Escanilla, Mario Pérez Amigo och Roy Rizk. Scenografin är enkel men effektiv.

En laddad scen i "Bra där!" på Uppsala Stadsteater. Yoel Escanilla, Mario Pérez Amigo och Roy Rizk. Scenografin är enkel men effektiv.

Foto: Sören Vilks

Recension2022-04-03 11:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musikal

”Bra där! En hiphop-historia”

Uppsala Stadsteater

Urpremiär 2 april 

Av: Aleksi Swallow, Dejan Milacic och Simon Wimmer

Regi: Affe Ashkar

Musik: Simon Wimmer och Marcelo ”Masse” Salazar

Låttexter: Aleksi Swallow och Yoel Escanilla (titelspår)

Medverkande: Amed Bozan, Yoel Escanilla, Harry Friedländer, Vendela Idun, Dejan Milacic med flera

Det är naturligtvis lite speciellt att en föreställning baserad på hiphop sätts upp på teatern. "Bra där!'' är skriven av medlemmar i gruppen Labyrint som har sitt ursprung i Uppsalastadsdelen Gottsunda. Gruppen har tagit en paus sedan några år så detta är ett välkommet samarbete.

Det handlar om livet i Gottsunda, men kan säkert appliceras på ett antal liknande områden i Sverige, av många kallade utanförskapsområden. Föreställningen gör heller inget för att minska den beteckningen.

I centrum står Nasir. Han arbetar som städare för att försörja sig medan han väntar på det stora genombrottet: han ska bli erkänd rappare. Vägen dit tycks lång, han bor hos sin kämpande mamma, hans storebror är skjuten. Runt omkring honom finns mer eller mindre kriminella, våldsbilden är stark och utsikterna att ta sig från förortsmiljön tycks små. "Satsa på studierna" säger hans mamma, men det är inget som lockar. Drömmen är stark och talangen finns där så framgångarna börjar komma.

En hel del i berättelsen är allmängods i kulturen, inte minst i musikaler: att trots stort motstånd kämpa för sin dröm, kanske nå den, men svikta ändå. Här görs det i en hiphopvärld, med rap i stället för sånger. Det är en hög energifaktor och det faktum att Yoel Escanilla i huvudrollen är duktig rappare även utanför den här uppsättningen gör det hela mer autentiskt. Lite synd dock att det åtminstone på den plats jag satt på ibland var svårt att uppfatta texterna i mixen mellan röst och musik.

Det gäller också att vara uppdaterad i sin kunskap i "nysvenska", en egen dialekt om man så vill. Hade det inte varit för att manus och texter skrivits av trovärdiga upphovspersoner hade det kunnat kännas smått parodiskt ibland med alla kraftord och inlånade begrepp.

En av medlemmarna i Labyrint, Dejan Milacic, spelar med i musikalen, som pundaren Kricke. Han är tillsammans med pundarkompisen Elisabet, spelad av Louise Ryme, föreställningens bästa i all sin sorglustiga framtoning. Vendela Idun som rapparen Laura tillför också kraft liksom Gloria Tapia som en av alla dessa mammor som får slita i ensamhet. Regissören Affe Ashkar har gjort ett bra jobb med karaktärerna.

På minussidan står att "Bra där!" skildrar orten men samtidigt spär på de fördomar man kan ha. Ljusglimtarna är få och framtidstron är liten tyvärr.