Teater
Loranga, Loranga
Uppsala stadsteater, Teatertältet i Gottsunda
4 augusti 2021
Människans behov av lek och spel är evigt. Det argumenterar kulturhistorikern Johan Hizinga för i sin klassiska bok "Homo Ludens" (latin för ”den lekande människan”) och det blir minst lika tydligt i stadsteaterns nya föreställning "Loranga, Loranga". Som titeln antyder är det en scenversion av Barbro Lindgrens berättelse om Loranga, Masarin och Dartanjang. I vinter flyttar föreställningen in till Stadsteaterns ordinarie lokaler, men denna sommarupplaga äger rum i ett tält i Gottsunda. Det ser ut som ett cirkustält av klassiskt snitt och trots avsaknaden av svärdslukare och lindansöser är föreställningen i hög grad en cirkus. Lekarna avlöser varandra och för de tre generationerna står livet aldrig stilla. När de hoppar höjdhopp över drickabackar och sopkvastar insisterar Masarin på att få vara Duplantis. Loranga köper 1 000 korvar för pengar han inte har och Dartanjang spelar elgitarr och leker folkparksidol. Att de dessutom har tama tigrar och en giraff på scenen dämpar inte direkt cirkuskänslan. Miljön är med andra ord som klippt och skuren för denna föreställning, och jag kan inte låta bli att undra hur det ska bli när "Loranga, Loranga" flyttar in till Kungsgatan. Men det är förstås ett senare bekymmer.
Barnteater är av naturen en knepig genre att recensera, men såväl barn som vuxna tycks uppskatta uppsättningen. Skådespelarna fångar barnen med sina yviga gester och komiska gehör. För de vuxna som mot förmodan inte låter sig charmas av skådespelet och som istället söker substans finns en implicit samhälls- och arbetskritik i Lorangas och Masarins dagdrivande tillvaro. Precis som för Pippi Långstrump är det skolan som utgör det största hotet mot det glada livet.
Till föreställningens stora förtjänster måste jag nämna ljudeffekterna. De fungerar som en förstärkare av komiska situationer. När exempelvis Loranga påtalar Dartanjangs vattenfyllda knän hörs ett djupt kluckande ur högtalarna. Detta skapar en känsla av att befinna sig i en tecknad film. När det väl är dags att gå hem är det kanske lite skönt att ta en paus från leken, hur roligt det än har varit. Loranga, Masarin och Dartanjang leker däremot vidare.