Alla älskar reality-tv. Från början hette det dokusåpa, ett tarvligt uttryck som snabbt blev passé, och om inte annat inte längre ansågs kunna beskriva den framväxande flora av program som svämmade över likt i ogräs i en övergiven odlingslåda.
Eller kanske mer sant: alla älskar någon form av reality-tv. Till och med jag. Men efter att den japanska serien "Terrace house" lades ned har jag inte längre något att titta på i genren. Inte som jag känner till i alla fall.
För hur tätbefolkad genren till synes än är finns det remarkabla hål i tv-håven. Massor av fin tittarfångst slinker ur nätet och undslipper att monetäriseras, skamligt!
Genren fick ordentligt fäste för 25 år sedan när "Robinson" började sändas. Det dömdes först ut å det grövsta, om inte annat för att en deltagare tog livet av sig. Att serien fortfarande produceras är ett smärre mysterium, för kampen är stenhård. Programformaten är guld värda och säljs på licens världen runt.
Som lite småreaktionär när det gäller public service gillar jag inte att en massa skattepengar läggs på "kul" programformat som är mer eller mindre riggade (för att bli så kallat bra tv). Men jag fattar att publiken finns, och man kan inte leva på "Dokument utifrån" allena. Sägs det.
Men till och med jag reagerar på idéfattigdomen. Så, här är några program som inte finns, men som borde.
Sveriges sämsta hemmakock
Vem orkar se på alla svinduktiga kockämnen göra en drömmåltid? "Halv åtta hos mig" har i alla fall snuddat vid ämnet. Men här bör man gå hela vägen och göra en "Sveriges värsta bilförare" av det hela. Vad är mest spännande? Att se Gry Forssell reagera när någon försöker öva på dragläget eller få se henne smygkräkas lite i handen efter att ha tvingats prova någon frisinnad deltagares innovativa pokébowlrecept?
Biggest boozer
Kanske inget för SVT, men någon rebellisk streamare kanske kan nappa? Det ingår ju egentligen redan i många format, att folk krökar till och gör dumma saker, oavsett vad IOGT-NTO tycker om det. Men här kan man tänka sig att ta det mer seriöst: hur många enheter kan deltagarna dricka innan de ramlar ihop? Oerhörd potential.
Biggest boomer
Folk tävlar i att tycka att det var bättre förr. Också oerhörd potential.
Slow tv: relationer
Slow-tv känns underutnyttjat som subgenre. Tänk att ha en familj gåendes i rutan dygnet runt, men som vid prime time bryts av med en expertpanel som sätter sig till doms över deras smågnabb och relationstrassel. Lite "Scener ur ett äktenskap" möter "Dr Phil" möter "Judge Judy". Tv-publiken kanske också kan köpa ett slags bingolotter där man kryssar mer eller mindre vanliga trätor som uppstår under vardagens gång.
Influencerspelen
Tänk "Hunger games" möter Robinson, fast med bara influencers som deltagare. Efter varje överlevt dygn får de "influera" för sin sak via valfritt socialt medium för att få tillgång till bättre tillhyggen och andra resurser. Folket får sedan rösta tumme upp (förlängd influerartid nästa dygn) eller ned (får förkortad tid).
Så mycket värre
Sveriges sämsta coverband utses. En hugad skara band får anmäla sig och i varje avsnitt få i uppdrag att på (mycket kort) tid göra en vettig cover av olika dängor. Eventuellt att Alexander Bard är stående deltagare.
Det här är bara ett axplock. Jag hoppas att alla programmakare där ute börjar att kolla läget även bland ogräset, det är ju oftast det som brukar ta sig bäst.