Det är ett matigt innehåll som Ulf Danielsson utlovar i sitt radioprat under juldagen. Och visst, han håller med om att han har en agenda: Han vill visa på ett sätt att förhålla sig till världen för att människor ska skapa sig ett annat perspektiv. Ett perspektiv som enligt honom ger tillfredsställelse, lugn och mening med tillvaron, en form av trygghet.
– Det handlar om min personliga relation med universum. Jag kommer att prata om tillhörighet, känslan av att vara en del av en existerande naturlig värld. Det är inte något man ska ta avstånd ifrån, det är något man bör bejaka. Jag pratar om vad det betyder för mig att jag befinner mig i ett universum som ser ut på ett alldeles speciellt sätt, hur det präglat min egen uppväxt och hur det påverkat mig, säger Ulf Danielsson.
Han understryker att vi måste se oss som en del av naturen, att vi människor är en del av den fysiska världen.
– Som mänsklighet måste vi försöka leva i den här världen. Att vi ser naturen som en resurs som ska förbrukas är en konsekvens av att vi inte känner den naturliga tillhörigheten. Det gör att det känns oproblematiskt att rasera den värld vi lever i.
Vi pratas vid per telefon. Med en intensivt engagerad röst berättar han att han hade sina tidigaste naturupplevelser redan när han var fem, sex år gammal. Ett par år senare gav han ett löfte till sig själv.
– Jag minns alldeles specifikt när jag var sju år. Då lovade mig själv att jag skulle ägna mig åt astronomi och stjärnhimlen. Det är ingen efterhandskonstruktion. Det är ett löfte som legat kvar och präglat hela min uppväxt och mitt liv och det ledde mig sedan vidare till fysik och matematik, säger han.
Ulf Danielsson är född och uppvuxen i by på landet i södra Dalarna. Där fanns en stjärnklar natthimmel och föräldrar som uppmuntrade hans intressen och nyfikenhet. Han läste fysikerlinjen i Uppsala i mitten av 1980-talet och efter ett kort gästspel vid Stockholms universitet doktorerade han vid Princeton, USA, i början av 1990-talet. Där hade han nobelpristagaren David J. Gross, som handledare.
– Det var alldeles fantastiskt bra, oerhört inspirerande. Att jag fick möjlighet att doktorera där öppnade många dörrar och det var en bra start på forskarkarriären, säger han.