De skulle vara Guds armé. Små soldater i det andliga kriget. Mikaela Arnroth gick i Livets ords skola hela grundskolan. Hon hade aldrig tänkt på att det skulle vara något som kunde vara konstigt eller fel med den skoltiden – tills hon pratade med en gammal klasskamrat som hon inte hade haft kontakt med på tio år, och minnena började komma tillbaka.
– Det var väldigt stort fokus på sex och sexualitet i skolan, både på lektioner och morgonbön. Lärarna pratade ofta om sina sexliv, hur mycket de ångrade att de inte hade sparat sig till sin fru eller hur glada de var över att de hade gjort det. Det har gjort min relation till sex och partners komplicerad.
Hon beskriver att hon inte har sett något värde i vad hon själv vill och tycker om, och därför gått med på saker som hon egentligen inte har velat.
– Budskapet var att som kvinna skulle man vara underordnad sin man sexuellt. Vi kvinnor måste ta ansvar för att inte röra upp de här känslorna hos männen – det här sa lärarna till oss trots att vi bara var barn.
Nu har Mikaela Arnroth gjort en P1 Dokumentär om sin skoltid på Livets ords kristna skola i Storvreta som hon började i 1999. I ”Barnen i Guds armé – om Livets Ords kristna skola” går hon tillbaka och pratar med fyra skolkamrater samt sin lillasyster om vad som gjorde att hon hade svårt att tänka tillbaka på sin skoltid utan en konstig känsla i magen.
De tidigare eleverna beskriver en skola där allt handlade om Gud och att domedagen var nära. Med trons hjälp skulle de vinna mot djävulen. Mikaelas lillasyster Cornelia beskriver hur hon gick runt och var rädd hela skoltiden. Genom dokumentären framträder att det fanns en sorts mönsterelev som alla lärare tyckte om och som fick fina betyg. Det var en elev som visade för lärarna hur uppfylld av Gud hon eller han var. Det var en elev som talade i tungor, och när lärarna bad för eleverna och välsignade dem föll mönsterleven baklänges, uppfylld av Den helige ande. Detta skapade en stress i många av eleverna som inte kunde känna Guds närvaro på det sättet.
Mikaela Arnrots klasskompis Jonatan berättar i dokumentären om alla förbud mot saker som var förknippade med djävulen. Harry Potter och Pokémon. I ett möte i aulan pratades det om Pokémonkort och läraren sa att de skulle be för människor som höll på med de här korten. Jonatans lillebror gick då direkt hem och upp på sin storebrors rum och vek alla hans kort på mitten.
Mikaela Arnroth var hemma inte förbjuden att läsa eller leka med vissa saker. Hennes mamma och pappa var skilda, pappan hade lämnat församlingen och mamman hade inga problem med att hon läste Harry Potter.
– Därför var jag och mina kompisar ofta hemma hos mig. Där kunde vi kolla på skräckfilm och mina kompisar lånade mina Harry Potter-böcker och läste i smyg så att deras föräldrar inte skulle se det.
Det finns också en annan blick på skoltiden. Den kristna blicken från klasskamraten Isak som tyckte att Livets Ords skola var en bra skola. En fristad från att bli mobbad för att han var kristen. Det var också av den anledningen som Mikaelas mamma hade satt sina båda döttrar i skolan.
– Hon hade själv blivit mobbad för att hon var kristen och annorlunda och då var Livets Ords skola ett sätt att försöka skydda oss från det.
Mikaela tror inte heller att skolan ville något annat än väl, men en mängd olika saker blev fel. Som att psykisk ohälsa inte existerade i skolan. Den som mådde dåligt ansågs vara uppfylld av djävulen och skulle be till Gud.
– Min kompis fick börja prata med pastorer när hon mådde dåligt, jag fick gå till BUP tack vare mamma. Det är jag glad för nu, för jag mådde verkligen dåligt ett tag och trivdes inte i skolan.
Efter nian bytte Mikaela Arnroth till ett kommunalt gymnasium och både hon och hennes lillasyster har tagit avstånd från Livets Ord. Trots att det fanns en gränslöshet mellan skola och kyrka och det fanns luckor i bland annat evolutionsläran, tycker hon ändå att hon har fått med sig en bra grundutbildning från Livets ords skola. Hon har nu precis blivit färdig journalist efter studier på Södertörns Journalisthögskola och ska börja söka jobb. Blicken tillbaka i dokumentären om hennes frireligiösa skoltid, blir hennes första steg in i en ny framtid.
– Men jag tror att Livets Ords skola är annorlunda i dag än när jag gick där för vi var så avskärmade. I dag har barn och ungdomar tillgång till världen på ett annat sätt.