Martin E-Type Eriksson slog igenom under 90-talet med sin populära eurodancemusik. Nu är han tillbaka – som hårdrockare.
Om man skriver in "Norby IV Ever" i Spotifys sökruta börjar en folkmusiklåt på nyckelharpa. Det ovanliga är att man också hör ett stort publikjubel precis som på en rockkonsert – eller varför inte en eurodance-konsert. För låten är skriven av E-Type – som en hyllning till hans farfar George och farmor Dagny.
Martin Eriksson, som E-Type egentligen heter, föddes i Uppsala och flyttade till Stockholm som barn. Men farmor och farfar bodde kvar på Mellanvägen i Norby.
– Farfar hade köpt några hektar skog på 50-talet där i Norby. Sen kom tiden ifatt och ett villasamhälle växte fram. Farfar kallades Gran-George, för de hade världens största granhäck som vette ner mot vägen – bakom den var det som en egen oas.
Farfar George körde taxi, men framför allt vara han en sorts kreativt geni.
– Han hade en egen verkstad i trädgården där han byggde fioler och nyckelharpor, stjärnkikare och smörknivar. Och pratade flytande ryska. Han borde ju ha blivit astronom. Men så fick de barn tidigt och det fanns inga pengar till att ägna sig åt studier. Jag tror att han och farmor blev väldigt lyckliga när pappa och hans syskon började plugga på universitetet.
Martin E-Type Eriksson på "Lotta på Liseberg" förra sommaren.
Martins pappa är vetenskapsjournalisten och Uppsalabon Bo G Eriksson som i över 30 år var programledare för SVT:s "Vetenskapens värld".
Såväl musik- som historieintresset har gått i rakt nedstigande led från farfar till Martin.
– Varje sommar seglade vi till Birka. Mamma var historielärare och pappa har skrivit böcker om platsen. Med två så fantastiska berättare kunde jag inte bli annat än fascinerad. Precis som Birka, så är Gamla Uppsala en viktig plats för mig som jag besöker varje år.
Medan hans pappa alltid varit den som förklarat världen genom naturvetenskap, har hans farmor och mamma stått för en mer andlig syn på världen.
– Farmor blev upprörd när pappa gjorde tv-program om Big Bang. Farmor var kristen, så det blev lite dålig stämning kan man väl säga.
Birka och Gamla Uppsala har alltid betytt mycket för Martin E-Type Eriksson, sedan hans historieintresserade föräldrar tog honom dit som barn. (Arkivbild.)
Men hos honom själv har det inte funnits någon konflikt mellan naturvetenskapen och det andliga. Och han har flera gånger berättat offentligt om att han är öppen för både spöken och utomjordingar.
– När jag var yngre var jag rädd för att framstå som en konstig figur. Man behöver inte vara tokig eller en foliehatt för att man förhåller sig öppen till olika dimensioner i tillvaron. Härom veckan kom det ju forskningsrön om att en lök känner när man skär i den, vad kommer vi då inte att veta om hundra år? Det är dumt att stänga några dörrar. Framför näsan på vålnaderna, lägger han till och skrattar.
Förutom att han ska sommarprata är han även aktuell med sin återkomst till hårdrocken. I juni släppte bandet Dampf albumet "The Arrival", och i det här sammanhanget kallas han inte E-Type utan A-tron, en förkortning för dödskallefjärilens latinska namn Acherontia atropos.
Dampf heter Martin Erikssons nya musiksatsning. Hårdrock har han egentligen alltid sysslat med, men eurodancen kom emellan.
– E-Type behövde en hobby. Hårdrocksskivan har varit på gång i flera år och nu äntligen släpper jag sargen. Jag har gjort skivan mycket för min egen skull, jag har låtit fantasin flyga högt och inte varit rädd för att framstå som en dåre.
Men, så tillägger han med ett litet skratt, att han hoppas att A-tron inte blir lika bokad som E-Type.
– Varje spelning kostar 100 000 att genomföra med pyrotekniken och allt, och vi får 20 000 i gage. Jag blir glad om vi inte får så många spelningar, för i så fall blir vi ruinerade, haha!