Det allra roligaste med jobbet som skolinspiratör på Ung företagsamhet tycker Anton Hegart är att möta de som först verkar ointresserade av hans inspirationsföreläsningar.
– Jag var själv sån och tänkte att det här inte alls var min grej, gick samhällslinjen och hade ingen aning vad en affärsplan eller årsredovisning var.
Om inte kursen i att driva företag varit obligatorisk för eleverna på Marina läroverket i Danderyd där han gick så kanske han aldrig fått veta hur fel han hade. Först såg han dock ut att få rätt:
Affärsidén var att tillverka och sälja granola – en sorts rostad müsli. Anton Hegart var ansvarig för ekonomin och enligt beräkningarna skulle gruppen i princip bli miljonärer, men när de skulle köpa havregryn fanns plötsligt noll kronor på kontot.
– Uppenbarligen var jag kanondålig som ekonomiansvarig.
Sedan vänder historien, och det märks tydligt att Anton Hegart gjort det här förut. Det är lätt att se honom dra sin berättelse på någon av alla de scener eller i något av alla de klassrum han befunnit sig.
Ungefär en termin återstod innan müsliverksamheten kunde läggas ner, och på några månader lyckades Anton Hegart och hans vänner vända utvecklingen, hamna på plus i bokföringen och vinna utmärkelsen för bästa monter på Ung företagsamhets årliga gala. Det här var visst ändå hans grej, tydligen.
Det viktiga var aldrig pengarna, utan bekräftelsen på vad man klarat av.
– Jag utvecklades otroligt mycket under det här året.
Även om Anton Hegart inte hörde till den handfull UF-företagare som varje år tar sitt projekt vidare efter studenten så var kärleken (några gånger under intervjun använder han faktiskt ordet älskar) till föreningen ett faktum. När han erbjöds jobb som skolinformatör på Ung Företagsamhet i Uppsala tackade han därför ja på studs, trots att han bara varit i staden en enda gång – när han intervjuades till tjänsten.
Två och ett halvt år har det hunnit bli av turné – oftast till cykel – mellan länets gymnasieskolor för att inspirera unga. Och Anton Hegart trivs.
– Min största drivkraft är att se hur eleverna växer – hur de kanske är blyga först och sedan står längst fram på mässan och säljer ett år senare, säger han.
Många elever, märker han, behöver ägna sig åt någonting mer konkret än det man får på de studieförberedande programmen. Att starta ett UF-företag blir ett nyttigt avbrott.
– Att förväntas handla helt på eget bevåg är nytt för många.
Tycker du det borde bli obligatoriskt för alla elever?
– Jag vet inte, men jag tycker absolut att det borde ge meritpoäng.
En stor del i jobbet går ut på att ha kontinuerlig kontakt med de elever som driver UF-företag. Just nu är han stödperson åt 1 100 stycken.
Du träffar ju mängder av unga, har du blivit något av en kändis här?
– (skratt) Det skulle jag absolut inte säga, men det händer ju att folk kommer fram och hälsar på stan och det är jättekul. Jag har bra ansiktsminne och vet ofta vilken skola och vilket företag eleven kommer från.
Varje UF-företag får även en mentor från det lokala näringslivet och i Uppsala har gensvaret därifrån varit enormt, berättar Anton Hegart.
Många – allt från Kinnarps till Feskarn i Saluhallen – vill hjälpa de unga. De mer erfarna företagarna kan till exempel visa hur man köper från utlandet eller hur man lägger upp affärsplanen.
– Många rådgivare har varit med i femton år och fortsätter höra av sig till oss. Det är jättekul.
Årets UF-mässa på Fyrishov blir Anton Hegarts sista – i alla fall i den här vändan. När han slutar i vår blir kontakten med ungdomarna det han kommer sakna allra mest. Härnäst väntar lite resande, en period av att ”hinna vara 21 lite”.
– … men till hösten är jag redo för någonting nytt.