Daniel Norberg dansar inte för att vinna

Att få göra en intervju med Daniel Norberg är knappast det lättaste jag varit med om som journalist. Beskedet från honom och från TV4 är att det går bra men ... det verkar inte finnas några lediga stunder. Så många samtal, så många mejl och inte ens när vi lyckas boka en tid blir det någon intervju. "Dröjer nog ytterligare en kvart dessvärre..." och "han måste visa upp sin dans för några nu, men ringer efter 20". Suck!

Men plötsligt händer det; Daniel Norberg har en halvtimme för UNT.

– Jo, det är fullt upp hela tiden med träningar, repetitioner, tv-inspelningar och intervjuer. Jag hade faktiskt trott att det skulle vara lättare, är inte van att öva så här mycket, säger han. För att vi ska förstå hur det är att vara med i "Let´s Dance" som sänds på fredagskvällen, förklarar han att på lördagsmorgonen är de tävlande igång igen. Och sen dansar de veckans alla dagar.

Hur känns det i kroppen?

– Det är inte värst för kroppen. Dans handlar så mycket om teknik att det är huvudet som får jobba på. Det är mera psykiskt ansträngande än fysiskt, säger Daniel Norberg.

Det handlar om att sätta detaljer som att placera klackarna rätt, böja armen i speciell vinkel, hålla huvudet eller ryggen i en viss position. Allt det där som juryn rannsakar hårt och klankar ner på i sina kommentarer. Eller berömmer.

– Så har man lärt sig att dansa med en viss hållning och sen kommer nästa dans. Då är det inte alls den hållningen som gäller, utan något annat som man måste lära in, säger Daniel Norberg.

Han tycker att bachata, en dans från Dominikanska republiken och som utmärks av sina sensuella häftrörelser, är den som passat honom bäst.

Vilken dans har varit klurigast hittills?

– Samban. Den är jättesvår rent tekniskt. Egentligen ska det ju inte gå att lära sig en ny dans på en vecka, säger han, och fick stående ovationer för sin lindy hop som är en mera showig dans med möjlighet att lägga in en gnutta humor, vilket ju är hans specialitet.

– Jag försöker dansa så bra jag kan. Inför två miljoner tittare vill jag inte göra bort mig. Prestationen är det viktiga, inte att vinna, säger han.

Inte vinna?

– Nej, mitt mål är att ha kul. Då är jag nöjd. Egentligen tycker jag att det är jobbigt att tävla. Jag gillar inte det där momentet när någon ska åka ut. Det har jag aldrig gjort, inte när det handlade om bollspel heller, säger han, som skulle trivas bäst i en tävlingsform där alla fick vara med.

När han var liten vann han SM i rodd för juniorer, liksom han tog hem segern i Svt-programmet "Det stora fågeläventyret".

– Vad skulle jag göra? Jag var ju i samma lag som en fågelskådande exmilitär och det var bara att plugga ejder och kliva upp vid fyratiden på morgonen, säger han. Fågelskådning blev ingen hobby men upplevelsen gjorde honom påmind om hans kärlek till naturen. Trots att han inte är en vinnarskalle har det blivit många tv-program med tävlingar. Det beror på att han tänker tillbaka på sin barndom och inser att tioåriga Daniel aldrig skulle ha tackat nej på frågan om han ville vara med. Vuxna Daniel gillar också att leka.

Han slog igenom som youtuber. Tillsammans med sin bror Emil Norberg har han en kanal på Youtube, där de la upp sina parodier på Melodifestivalen. De toppade svenska Youtubelistan både 2015 och 2016. Året innan, 2014, gick det inte heller så dåligt, då kom bröderna tvåa. I fjol hamnade de på både andra och sjätte plats. Och vi pratar om miljontals visningar av bidragen.

Han är född och uppvuxen i Uddevalla men flyttade till Uppsala några år efter att han gått ut gymnasiet. Då hade han deltagit i "Idol" och upptäckt att han ville fortsätta som artist men visste inte hur det skulle gå till. Här fick det bli strökurser i media och kommunikation, och retorik.

– Jag flyttade till Uppsala för att hitta ett showgäng ungefär som mina förebilder After shave och Galenskaparna. Men när jag kom dit hittade jag min bror, Emil, säger Daniel Norberg.

Och det visade sig vara en riktig hit. Tillsammans började de snickra ihop filmklipp; sketcher hade de alltid gjort ihop. Filmerna kunde handla om snäckskal eller farbror klämkäck. Och ingen brydde sig. Det var när de kom på idén att göra parodier på Mello-artister som succén blev ett faktum.

– Mello är stort och något som alla pratar om. En annan poäng med parodierna är att inspirera. Ser man att vuxna tramsar kanske folk själva också vågar släppa loss. I dag kan det vara så svårt för unga som vill uppträda. Sjunger eller spelar de teater i skolan och gör något litet "misstag" kan de bli filmade och uthängda på sociala medier. Och där finns filmen i tusen år, säger han.

Hur skapar du och Emil parodierna?

– En av oss lyssnar på låten, medan den andra sjunger som om den hade en imaginär potatis i munnen. Då kan till exempel Benjamin Ingrossos låt "Dance you off" låta som "Denniskorv".

Bröderna Norberg gör allt tillsammans, vem som kommer på vad vet de inte. Men Emil gör bakgrundsbilderna som filmas med greenscreen-teknik och Daniel framför låtarna. De jobbar med ett finurligt system av konsonanter och vokaler som ska stämma med originallåtens grammatik.

Många låtar handlar om mat, är det för att tittarna ska känna igen sig?

– Nej, vi skriver inte texter med tanke på att de ska vara lätt att hänga med i. Vi har höga tankar om vår publik. Det hade Hasse å Tage också, och de inspireras vi av. Det viktiga är att det låter roligt.

Har ni något knep när fantasin tryter?

– Antingen improviserar vi en stund utan krav på att det ska bli något som vi kommer använda. Eller så tar vi en paus och bakar och då kan det dyka upp någon bra idé, säger Daniel Norberg.

I hans lägenhet som låg på Östra Ågatan, liknade vardagsrummet mest en rekvisitaateljé. Det var en trea som han delade med en kompis. Där fanns massor av gosedjur och mitt i rummet hängde ett gäng peruker på en stång. En hylla var fylld med hattar och lösmustascher, en annan med smågodis och den satt så högt upp att ingen nådde dit. Nu bor han inte där längre.

Som så många andra som slagit igenom under tiden de bott i Uppsala har också Daniel Norberg flyttat till Stockholm. Till Solna.

– Jag slipper pendla, och har kommit närmare mina arbetsplatser. Här har jag också studio för all rekvisita och min lägenhet är inredd mer som vanligt, säger han och låter närmast lättad.

Valborg i Uppsala är något han kommer sakna efter att ha bott här sex, sju år. Och området vid ån med alla träden och nationerna, fast nationsaktiv var han inte.

Om några dagar börjar Eurovison. Kommer ni göra parodi på de artisterna?

–I år hinner vi inte. Men det kanske...

Längre än så hinner vi inte. Plötsligt bara bryts samtalet, så där ni vet, som ofta hände i mobiltelefonens barndom. Och så får jag ett mess: "Verkar vara svårt med mottagningen. Dessvärre måste jag in och filma nu".