I år firar vi Stig Dagerman 100 år. Han hade ett uttryck att alla barn föds som poeter. "Man börjar dikta tidigt. Som barn är man alltid diktare. Sen blir man avvand, i de flesta fall. Så konsten att bli diktare är att inte låta livet eller människorna eller pengarna vänja en av med det...".
Vad är då poesi? Alla uttrycken i litteratur är poesi. Även själva prosan är poesi. Poesi är också berättelse, dramatik och konstverk. Poesi är indirekta uttryck och prosan står för det direkta.
Den irländska dramatikern Bernard Shaw säger att när vi inte kan uttrycka våra känslor i tal, så väljer vi musik. När någon känsla inte går att uttrycka i musik, tar vi poesi som ett alternativ. När poesin inte kan uttrycka något, finner vi alternativ i prosan, essäer, noveller, romaner. Frågan är varför vi måste uttrycka oss? Därför att det är vad som gör oss till människor.
Vi har en inneboende mångfald sett till kompetens, upplevelser, tankar, fantasier och möjligheter att uttrycka oss jämfört med andra djur i universum. Om vi inte uttrycker, om vi inte läser, kommer vi människor bli som insekter. För att skydda oss från detta öde måste vi läsa, och vi måste uttrycka oss. Därför är det viktigt att ha en yttrandefrihet att falla tillbaka på, och likaså är det viktigt att främja läsande, skrivande och skydda poesin. Så firas Världspoesidagen.
Poesi är ett uttryck av sanning och skönhet i livet. Poesi är en manifestation för liv och solidaritet. Platon exkluderade poeterna från sitt fantasiland. Eftersom han ville visa att det är viktigt att bejaka klasskillnader mellan människor. Poeterna är diametralt motsatta detta koncept. De tror på solidaritet och allas lika värde. Så provocerar poeterna maktspelarna i sina alster.
Poesi är uttryck av ett sinne. Poeterna har två orsaker att börja skriva poesi. När man är extremt arg eller förryckt av intensiv kärlek. Man tar penna och papper och sitter vid ett bord och uttrycker sig själv. Det uttrycket blir poesi. Det spelar ingen roll om hon eller han varit poet förut eller inte.
Att skriva poesi innebär att skriva kärleksbrev till tiden. Det spelar roll hur det ser ut i respektive poeters tid. Om poesi inte bär med sig essensen av tid och inte talar inte om liv, då är det inte poesi. Poesi måste klä sig i bilder, berättelser, känslor, fantasier och upplevelser från livet och tiden. En poet får leka med ord i poesin när det uttrycket är bildlig poesi, berättelser med mera, på riktigt. Men det är inte poesi om det bara är en lek med ord. En gång för några decennier sedan var estradpoesi prominent i västvärlden inklusive Sverige.
Betraktar vi en del av uttrycken i samtida poesi förefaller en del av dessa vara en lek med ord. Jag vill gärna påminna mina vänner att poesi inte bara är en lek med ord.
Den bengaliske poeten Rafik Azad har ett uttryck att när han är arg på någons jävelskap, väcks impulsen att drämma till denne. Men som människa kan han inte slå andra. Därför är han vaken på natten, sitter vid ett bord och skriver poesi. En poet är vaken i världen när resten sover. En poet är vaken med musiken när världen sjunger.#
Anisur Rahman är en bengali-svensk poet och tidigare fristadsförfattare i Uppsala.