"Jag låter inte sjukdomen definiera mig"

Författaren Charlotta Jonasson har levt med tvångssyndrom och psykisk ohälsa sedan tonåren. Nu har hon släppt sin andra diktsamling "Norn".

Charlotta Jonasson är författare och poet från Enköping men uppvuxen i Uppsala. I över 20 år har hon levt med tvångssyndrom.

Charlotta Jonasson är författare och poet från Enköping men uppvuxen i Uppsala. I över 20 år har hon levt med tvångssyndrom.

Foto: Angelica Klang

Poesi2021-03-01 07:00

Att uttrycka sig i skrift har varit en del av Charlotta Jonassons liv sedan barnsben. 2015 debuterade hon som författare med science fiction-romanen "Varia" och 2018 släppte hon sin första poesibok "Dans makaber".

– Under 2017 bodde jag på ett behandlingshem för att få hjälp med mina tvångssyndrom. Då började jag även sammanställa mycket poesi jag hade liggandes och det blev "Dans makaber". Efter det fortsatte jag att använda poesi som en sorts frigörelseprocess, säger Charlotta Jonasson.

Att leva med tvångstankar, eller OCD som det även kallas, gör att du kan få oönskade tankar eller fantasier. Det kan även leda till tvångshandlingar, som att kolla om du stängt av spisen flera gånger. I värsta fall hindrar det dig i vardagen. Charlotta Jonasson har levt med sjukdomen sedan hon var tretton, men låter sig inte definieras av den.

– När man levt med tvång länge kan man uppleva att det är svårt att veta var gränsen går mellan den egna personligheten och tvångssyndromet. Det kan göra att det känns svårt att veta var man ska börja när man vill frigöra sig, säger Charlotta Jonasson och fortsätter.

– Jag vill helst inte se det som en egenskap hos mig själv, jag försöker verkligen se det som en sjukdom. Även om den kan vara genomgripande i vardagen, så känns det samtidigt väldigt viktigt att inte definiera mig med mina diagnoser.

Den 20 februari i år släpptes Jonassons andra diktsamling "Norn". Till skillnad från "Dans Makaber" beskriver hon den som en vågrörelse, den börjar i ett friskt tillstånd och skildrar ett återfall i mitten för att sedan ljusna igen mot slutet.

– Jag vill skildra att återfall hör till. Man försöker komma tillbaka så gott det går men det är komplicerat och tar tid. I min senaste bok har jag använt motiv med trådar, nät och snaror. Det är så jag upplever tvånget. 

Men hennes personliga favoriter finns mot slutet i "Norn", där hoppet gömmer sig.

– Där kom jag närmast frigörelsen och det händer något med mitt sätt att tänka och jobba runt tvånget. De betyder mest för mig personligen.

Vilka hoppas du hittar samlingen?

– Dels de som inte vet någonting om tvångssyndrom, men även de som lever med det. Det är en sjukdom som man gärna döljer för sin omgivning. Hade någon läst mina texter och känt sig mindre ensam och kanske blivit inspirerad till att själv börja skriva hade det känts jättefint, säger Charlotta Jonasson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!