Jasim Mohamed, poet och översättare, har tilldelats Region Uppsalas konstnärliga utvecklingsstipendium för år 2023–2024.
– Vänta lite, jag ska bara sätta på kaffe, säger Jasim Mohamed när UNT når honom på telefon i lägenheten i Aten.
Han är där för att dra igång sitt nya skrivprojekt, det han sökte stipendium för, han får 200 000 kronor, fördelat över två år.
– Det betyder mycket rent praktiskt. Jag kan sätta igång med mitt långsiktiga projekt i stället för att tvingas ta kortsiktiga översättningar av texter som jag gör för ekonomins skull som dessutom tar längre tid än man får betalt för. Nu kan jag låta dem vara under två år, säger han.
Han får stipendiet bland annat för "sin obändiga tro på lyrikens kraft" och sitt "ovärderliga arbete med att förmedla litteratur mellan Sverige och den arabisktalande delen av världen".
– Det är jätteroligt. Jag blir så känslosam. Nu känns det som att min konst tillhör en större gemenskap, säger Jasim Mohamed.
Vad projektet innebär vill han inte gå djupare in på, han är rädd att prata sönder det. Men han säger att det är första delen av ett episkt verk, sedan ändrar han sig och vill inte kalla det episkt, att det låter för pretentiöst och ändrar till "lite större".
– Det är berättelser i diktform, om vad jag är för slags människa, vad jag har blivit, vad jag sysselsätter mig med. Jag utgår alltid från mig själv. Även om det finns ett "du" i mina dikter vänder jag mig inte till den stora breda gemenskapen, jag vänder mig alltid till en viss person.
Han säger att det nästan alltid blir något annat som kommer ur honom, att han aldrig rott i hamn skrivprojekt som varit förutbestämda, även om det är han själv som bestämt.
– Nu blir jag tvungen att ro det i hamn, jag har ju fått pengar för det, säger han och skrattar innan han fortsätter:
– Det är skattepengar jag får, jag är skyldig Upplands befolkning att komma i mål så de vet vart pengarna går.
Jasim Mohamed är född i Ur, Irak.
Jasim Mohameds föräldrar hade möjlighet att skicka iväg honom från Irak, för studier, strax efter krigets utbrott 1980.
Han har tillbringat fem år i Rumänien, studerat journalistik i Belgrad, och bott i Aten där han försörjde sig bland annat på olika arbeten inom byggbranschen och som bartender.
– Jag fick åka utomlands både för att studera och för att skydda mig själv. För att slippa Saddam Husseins diktatur och att leva i den misären. Jag har systrar kvar i området där vi kommer ifrån, två syskon är döda till följd av kriget.
Varför han blev författare, poet, kan han inte riktigt svara på.
– Det är mystiskt det där med hur man blir författare, ingenjör eller nåt annat, vad styr oss egentligen? Alla, utan undantag, kommer i kontakt med språket. När vi är små är det större än oss själva och vissa av oss blir hängivna, det är då vi formar den där känslan för språket, säger Jasim Mohamed.
Själv vet han exakt när han fick kontakt med språket och blev hängiven. Men det vill han inte prata om, han sparar det till sitt projekt. Vi kan utgå från att det var i Irak för han berättar att det kom annat i vägen som gymnasiet, universitetet, en flickvän. 1990 kom han till Sverige, då var han 27 år och satte genast igång att skriva, redan samma dag han kom. Han kände ett inre tryck att sätta ihop orden och använde sig av ett lexikon, engelska till svenska. Det driver honom än i dag.
– Vi behöver konsten för att flytta oss från djungeln till civilisationen, för att bli bättre varelser och förstå att vi inte kan fortsätta vara vilda. Vår existens hänger mycket på att vi betraktar varandra och vad det är att leva. Konsten i sig bara är. Jag tror att den kan bereda oss större förmåga att förstå andra. Som Ekelöf skriver: "Det opraktiska är det enda praktiska i längden.", säger Mohamed.
Jasim Mohamed har alltid haft sitt kontor hemma, av ekonomiska skäl. Även i Aten sitter han hemma i lägenheten.
En vanlig arbetsdag börjar alltid i sängen, han har datorn lättåtkomlig och skriver ett par timmar innan han går upp för att fixa kaffe. På så sätt förlorar han ingen tid, säger han. Från sitt fönster ser han över till grannarnas oleanderbuskar, de blommar inte just nu, det är fortfarande vinter i Grekland. Men årstiden spelar ingen roll för honom.
– Jag tycker egentligen om vintern i Uppsala. Jag tycker om lugnet, atmosfären, det är alltid tyst i Uppsala, det är som på landet och tankarna blir mer komplicerade ju enklare miljön är, säger Jasim Mohamed.
Stipendieutdelningsceremonin äger rum 22 mars.