Det finns ett utrymme i tiden
precis innan tolvslaget
där stunden står still
och andetaget vibrerar
som att visaren drar efter luft
eller ger ifrån sig en suck
Ett utrymme
för både den som längtar
och den som våndas inför nästa dag
att med vilja eller olust vända blad
Ett mellanrum likt fördröjningen
av alla nyårssms som skickas
i en sekund svävar orden fritt i luften
Ett mellanrum likt det när
lova ingenting du inte håller glöms bort
och tiden som drog avstånden närmre
luckras upp
Ett mellanrum likt det när vänner ses igen
och året som kändes som flera
ryms i en enda skål
För dom i vimlet
som höll hårt i slentriankontakten
och nu har lika bråttom att gå
finns ett rum i tystnaden
där ingen vill vara först med sitt hejdå
Det finns ett utrymme i tiden
precis innan tolvslaget
ett passivt mellanrum
ditt att fylla
Kanske med en oro
för den som vemodigt räknar bakåt
när alla andra räknar ner
Kanske med förväntan
för den vars rastlöshet
kliar under huden
Kanske hör du klockan sucka
eller hur den andas in
där mellan andetagen
är tiden bara din
Ingrid Stenlund