– You were always on my mind, You were always on my mind.
Berit Selling, 80, sitter i en stol i sitt hem i Sala backe och sjunger med i Elvis Presleys kända hit från 1972. På väggarna hänger massvis med minnessaker av kungen av rock'n'roll: klockor, tavlor, fotografier och teckningar. Det finns även cd-skivor, koppar, flaggor, biljetter, registreringsskyltar och andra udda saker från 1960-talets Memphis runt om i lägenheten.
Men Berit Selling är inget vanligt Elvis-fan, hon är nämligen en av de svenska personer som anses ha kommit Elvis Presley allra närmast under hans storhetstid.
– Jag ska berätta allt, jag måste bara försöka minnas hur det gick till.
***
Året är 1955. I ett hus i Fålhagen i Uppsala lyssnar en ung Berit på radio. Plötsligt börjar en röst sjunga som hon inte känner igen, men den förflyttar henne bortom tid och rum. Hon har aldrig hört något liknande förut. Rösten tillhör Elvis Presley, och hans musik har precis börjat spelas på svensk radio.
– Jag hade aldrig ens sett hans ansikte, men rösten berörde mig så mycket att jag var tvungen att ta reda på mer om honom.
Berit begav sig ner till Rulfs Musikhandel på Vaksalagatan för att lyssna på Elvis i ett bås och köpa skivor. Hon hade ingen skivspelare, men bestämde sig för att ta en på avbetalning.
– Jag fick frågan om jag ville köpa en 78-varvare med hans musik, men jag skulle absolut ha de andra skivorna. Det var ju dumt, de hade ju varit värda mycket i dag, säger hon.
Hon gick även med i en Elvisklubb vid namn Swedish Elvis Presley fan club, där hon lärde känna Vanja Johansson som skulle komma att bli hennes vapendragare genom alla äventyr. Men det visste hon inte då.
Åren gick och Berit ville verkligen försöka träffa sin idol, så hon och hennes syster begav sig till Tyskland 1959 för att besöka Bad Nauheim, platsen där Elvis gjorde sin militärtjänstgöring. De stod utanför hans hus och väntade, för de hade hört att han brukade komma ner för att låta sig fotograferas och skriva autografer.
– En av Elvis vänner sa att han inte skulle komma, han var trött och hade precis haft manöver. Så folk började gå därifrån, men jag ställde mig på en trapp och väntade. En liten stund senare fick jag syn på ett par höga kängor precis framför mig, så jag höjde blicken och där var en jätteskrynklig uniform. Sedan läste jag det som stod på ryggen – Elvis Presley. Då höll jag på att svimma, säger hon.
Berit plockar fram ett fotografi som hon tog då. Det föreställer en ung Elvis i militäruniform.
– Jag hade ju drömt om det så länge, och så var han plötsligt där, berättar hon medan hon ler varmt åt bilden.
***
Väl tillbaka i Uppsala hade Elvisklubben som hon varit med i lagts ned. Hon och bästa vännen Vanja bestämde sig för att ta tag i situationen och starta en ny klubb som hette Elvis Presley Pioneer fan club där de själva blev ordförande.
– Vi hade en filial här i Sverige och en i USA. Via den kom jag i kontakt med människor i Elvis närmaste krets, till exempel en kvinna vid namn Nell G Peppers och hennes son Gary som drev en egen klubb i Memphis.
Hon och Fru Peppers brevväxlade ett tag, och sommaren 1962 bestämde sig Berit för att åka på besök till Memphis i en månads tid.
– Hon hade berättat för Elvis att jag skulle komma från Sverige så han bjöd in oss en kväll för att se en film på biografen The Memphian som han ofta hängde på.
Biokvällen blev sen, den pågick till fyra på morgonen. Berit var trött, men plötsligt hände det hon inte hade räknat med – Elvis bjöd med henne till Graceland.
– Han frågade Fru Peppers om jag ville följa med dit, och det ville jag ju såklart. Så vi åkte alla tillsammans till Graceland efter att vi ätit hamburgare.
När de var framme i det legendariska huset blev de visade till biljardrummet samt ett angränsande rum där han förvarade alla sina guldskivor.
– Låten "She's not you" spelades, och plötsligt började Elvis sjunga med. Det var en helt otrolig upplevelse, för jag hade ju aldrig hört honom sjunga live då.
Men Berits trötthet kom ikapp henne, och hon kämpade för att hålla sig vaken i soffan.
– Han gillade inte när folk somnade, så han ropade hela tiden "Hey, Sweden!". Men jag var så trött så just då spelade det faktiskt ingen roll för mig vems hus vi befann oss i eller vilka som var i rummet, skrattar hon.
***
Berit åkte tillbaka till Uppsala igen, men tiden i Memphis gav henne mersmak så hon och Vanja bestämde sig för att flytta dit på heltid. De satte in annonser i Memphistidningen för att hitta jobb och 1964 – 20 år gamla – emigrerade de till USA.
– Jag fick arbete på en peruksalong och Vanja fick jobb på ett kontor. Vi visade upp det på ambassaden och sen var vi på väg.
Väl framme flyttade de in hos en äldre kvinna på övervåningen i hennes hus. De åt tonfiskmackor med majonnäs för att hålla sig mätta, jobben betalade inte särskilt bra.
– Jag minns att jag försökte laga pannkakor med endast mjöl och vatten, men det blev ju bara en sörja. Jag skrev till mamma och berättade att jag kanske skulle gå ut och plocka blåbär, och då fick jag en liten slant på posten. Jag tror att hon tyckte synd om mig, skrattar hon.
De sparade alla slantar så att de kunde gå på bio när Elvis var hemma. En kväll när de befann sig på The Memphian träffade de också Priscilla för första gången.
– Man hade dock fått höra att man skulle passa sig för henne, för hon gillade inte att Elvis pussade på olika tjejer. Men hon var jättetrevlig mot mig, vi pratade mycket om kläder.
Vanja träffade sin blivande man Charles redan samma vecka som de flyttade dit. De fortsatte umgås, men Vanja började studera vid universitetet och gifte sig så småningom med Charles. Berit började även arbeta på en restaurang, och bodde då med sina arbetskamrater i ett kollektiv.
– Jag fortsatte gå på bio när Elvis var hemma, även om Vanja inte följde med lika ofta. Det var roligast att träffa honom där, för han var så avslappnad då. Han skojade mycket, och kunde skratta så pass att han ramlade av sin stol.
Det var inte bara Vanja som blev friad till – Elvis Presleys kusin Bobby gick ner på knä och erbjöd Berit en ring.
– Det var jag inte ett dugg intresserad av. Han var lite av en strulpelle, och han var inte särskilt välkommen hos Elvis heller. Sorgligt nog fick jag veta några år senare att han tagit livet av sig med råttgift, även om det inte berodde på mig såklart.
***
Jobbet på restaurangen var slitsamt och Berit blev drabbad av en svår infektion i fingertopparna. Efter flera besök hos läkare i Memphis utan resultat, bestämde hon sig 1967 för att åka hem till Sverige. Hon visste inte då att det skulle bli för alltid.
– Jag hade ju egentligen tänkt komma tillbaka igen, men så blev det inte.
Väl hemma i Uppsala träffade Berit sin man. Hon köpte lägenhet i Nyby och blev mamma till fyra barn. Hon kommer dock ihåg dagen då Elvis dog.
– Det var en av de absolut värsta dagarna i mitt liv. Jag minns att jag hörde det på radion. Det är en dag jag aldrig glömmer, säger hon med sorg i rösten.
Berit är glad över de år som hon fick leva nära sin idol, och hon menar att hon fick träffa honom otaliga gånger under den tiden. Men hon ångrar inte att hon flyttade tillbaka till Uppsala igen.
– Mina barn är ju det bästa jag har, jag kan inte tänka mig ett liv utan dem.
Genom åren har Berit åkt tillbaka till USA för att hälsa på Vanja. Under 70-talet besökte de The International några gånger, hotellet där Elvis spelade i Las Vegas. Hon har även åkt dit för att besöka Graceland efter att det öppnade som museum.
– Jag trodde att det skulle vara för jobbigt, men det gick bättre än jag hade trott. Det var ju så många rum som jag inte hade sett, jag var ju bara på nedervåningen den gången jag var där.
Berit var även inbjuden till den svenska premiären av Baz Luhrmanns film "Elvis" som släpptes tidigare i år.
– Det var roligt, för de nämnde mig när de höll tal och många i publiken vände sig om och tittade på mig.
***
Det hänger inte bara bilder av Elvis på väggarna hemma hos Berit, det finns också mängder av foton på både barn och barnbarn. Men att Berits liv präglats mycket av idolen går inte att missa.
Hon sätter sig i sin stol igen, samtidigt som hon spelar favoritlåten "Love Me Tender".
Sedan nynnar hon tyst för sig själv:
Love me tender,
Love me sweet,
Never let me go
You have made my life complete,
And I love you so