Cecilia Germain står på scenen och ser ut över publiken. Efter en stund väljer hon ut en vit man i publiken och går fram till honom. Hon lägger honom över axeln och bär bort honom till en säng. Där bäddar hon ner honom så omsorgsfullt att hans kropp inte längre syns.
Året var 2011 och första gången som Cecilia Germain visade sitt verk ”How to carry white men no 3/ Brown woman carrying men/ Big Mamas last lullaby." Verket fick stor uppmärksamhet.
– Det kan lätt bli svårt när någon ringer och önskar ett speciellt verk, säger Cecilia Germain, som just då väntar på en buss på en hållplats i Umeå. Där bor hon sedan ett år tillbaka, men är född och uppvuxen i Uppsala.
Cecilia Germain har blivit ombedd att visa sitt verk ”How to carry white men..." igen under festivalen i Uppsala. Men verket är i ständig utveckling och kommer kanske inte bli sig exakt likt i Uppsala. På den punkten är Cecilia Germain bestämd innan hon förklarar tanken bakom.
– Det finns tre nivåer i akten, därav tre titlar. Det första är vårt koloniala förflutna och vilken gemensam bild det gett oss alla. Bilden som bygger på att vite mannen reste till platser som redan var befolkade och ”hittade” andra typer av kvinnor än de var vana vid. Mötet präglades av ett slags skräckblandad förtjusning, en romantiserande exotism som betonade vad som särskiljde männen från de nya kvinnorna och det gav männen alibi för att kontrollera hennes sexualitet. Hon kunde ju vara farlig, säger Cecilia Germain, som vänder upp och ner på den gängse makthierarkin genom att ta sig friheten att bära på män.
Andra nivån är att vi alla lever i en global ekonomi och att den vita mannen skor sig på den icke-vita kvinnans arbete. Den tredje nivån har sitt ursprung i Cecilias uppväxt i Uppsala.
– Det är min personliga revansch. Jag gick på Vaksalaskolan på 80-talet och blev kallad Big Mama av andra elever. På den tiden fanns inte många rasifierade barn där. I performanceverket låter jag Big Mama bli en del av mig, men här tar hon istället kontrollen över situationen.
Revolve är en ny performancefestival i Uppsala men den har sina föregångare i festivalerna ”Friktioner” och ”Tupp”. Bakom Revolve står Köttinspektionen dans, Konstmuseet, Konserthuset i samarbete med konstnären Gustaf Broms och Royal Collage of art.
– Vi fyra arrangörer har inte enats kring ett gemensamt tema, utan tanken är att visa bredden som finns inom performancekonsten i dag. Verken ska inte skapa harmoni med varandra utan hellre kortslutning, säger Tove Salmgren, Köttinspektionen dans.
Verken kommer att visas hos arrangörerna och dessutom i Botaniska trädgården och på Resecentrum (se faktaruta).
Tove Salmgren betonar att perfomancefestivalen är väldigt inkluderande. Det finns inga rätt eller fel.
– Det är bara att dyka upp, ta med barn eller släktingar, stanna så länge ni vill. Där finns inget man måste förstå utan det viktiga är publikens egen upplevelse. Man känner det man känner, säger hon.
Allt är gratis förutom kvällens konsert med den japanska installationskonstnären Ryoji Ikeda på Konserthuset.