Vi skulle egentligen ha träffats för ett par veckor sedan. Men Eva flyttade fram mötet. Hon har haft mycket att göra den senaste tiden.
– Ja, jag har nog aldrig haft så mycket på gång som nu, säger hon och förklarar sig närmare:
I början av det här året invigdes det borgerliga vigselrum i Tierps kommunhus där hon skapat ett textilt konstverk i det så kallade Dahlbecksrummet.
Det är ett ljust och vackert verk som består av tovade björkstammar i ull och siden och blad och fåglar i stål och siden.
– Temat för bröllopsrummet var ljus och glädje, förklarar hon.
Samtidigt jobbade hon med ett projekt på Högbergsskolan. Tillsammans med elever och lärare skapades ett skrotkonstverk.
– Skräp och sopor som slängda plastbestick, plastpåsar, cykelslangar, gamla sockor, ja, säg vad, blev offentlig utsmyckning i en korridor på skolan. Vi ville göra korridoren rolig och tankeväckande!
I mars ställde hon ut tillsammans med konstnärerna Gustaf Broms och Ingvil Stille i Tierps konsthall, en utställning kring boken ”Om konsten och livet: porträtt av 23 konstnärer i Uppland” som skrivits av Annika Berg Frykholm.
På långfredagen öppnar konstrundan Konst på väg. Som vanligt när det är Konst på väg har Eva öppet i ateljén Rödhaken som under påskhelgen förvandlas till utställningslokal. Hon ställer då ut tillsammans med maken Björn Lundkvist och Erik, yngste sonen.
Inne i ateljén är det fullt med tyger, ull, gamla broderade dukar, trådar, knappar och band, påbörjade arbeten och färdiga verk.
– Jag har alltid samlat på textilier och sybehör, rätt vad det är så kommer det till användning, säger Eva Douhan Lundkvist som kommer från Tierp.
När hon var i tonåren bodde hon i Toronto i Kanada ett år och jobbade som au pair.
– Jag har alltid velat bli konstnär. När jag var yngre målade jag i olja. Men jag utbildade mig till arbets-terapeut. När jag var drygt 40 år började jag en utbildning till bildterapeut i Umeå. Då upptäckte jag glädjen i att gestalta tankar och känslor. Och jag förstod mig plötsligt på min längtan som bestod både i att skapa och i att försöka begripa varför jag lever.
Eva Douhan Lundkvist arbetar med många olika textila tekniker som tovning, broderi och tygtryck.
Textilen är för henne något kroppsligt och sinnligt.
– Ull har ett formspråk och siden ett annat, och det intresserar mig att sammanföra dessa material. Livets skörhet och styrka inspirerar och ullen är stark och jordisk medan sidenet har en mera andlig kvalitet. Jag tråcklar mig genom livet, river sönder och fogar ihop, skarvar och broderar. Jag söker mig fram till nya uttrycksätt och utforskar ett kvinnligt perspektiv på livet.
Hon är modig och lekfull i sitt konstnärliga uttryck.
– Jag vill inte känna kravet att göra bara vackra saker, men det är en strävan att göra något vackert av det som är skrämmande och fult. Jag kan riva i materialet, slita ut trådar för att sedan forma, uttrycka och gestalta. En förlorad bit tovat har blivit en skalbagge. En gjutform som blev över i tovande av en snäcka blev översållat med korsstygn.
Hennes konst handlar om kvinnors liv och vardag, om henne själv, om relationer. Särskilt intressant är moderskapet.Inspirationen kommer från olika håll.
– Vad jag ser genom fönstret, vad människor säger, vad jag läser... Ja, det kan vara många olika intryck. På något sätt har också min konst en anknytning till naturen.
Rödhaken då. Hur var det med den? Ett par år innan hennes son Robin föddes bodde Eva i Kanada och blev förtjust i rödhaken, fågeln som levde i flockar på den gård hon arbetade.
Rödhaken förekommer lite överallt. I hennes bilder och som logytyp för företaget. En fantastisk fågel, men för henne betyder den något alldeles speciellt.
– När Robin föddes var det fint att ge honom det namnet, det betyder rödhake på engelska.
För sex år sedan tog livet slut för Robin, han blev 31 år.
Vad sätter en sådan händelse för spår i en människas liv?
– Allt blev annorlunda. Som att lära sig leva på nytt med ett annat perspektiv. Jag bearbetar sorgen i skapandet, men jag jobbar också med glädjen, styrkan och skönheten. Rödhaken är en fantastisk fågel som finns med i min konst. För mig försvinner Robin aldrig.