Öppnar porerna och själen

I bastun öppnas porerna och kroppen renas. Men i Joonas Berghälls och Mika Hotakainens Den nakna mannen öppnas även själen. Det verkar som även det har sin terapeutiska verka.

20 augusti 2010 09:02

De som följt kortfilmfestivalen vet att Finland har en tradition av spännande och intressanta dokumentärer av hög klass, ofta gjorda med någon finurlig vinkling. Det mest vardagliga kan visas upp som något ytterst märkligt och det verkligt udda kan visa sig vara högst mänskligt.

Den nakna mannen utspelar sig nästan enbart i bastun, eller rättare sagt i en lång rad bastuer – vanliga, underliga eller rent av bisarra. I dem sitter nakna män. Efterhand börjar de prata. De pratar om sina liv, om det banala, det jobbiga, förluster, kraschade relationer och även det allra svåraste, mörkret de flesta bär någonstans inom sig.

De många livsödena, fascinerande och ofta djupt gripande, blir tillsammans något av en bild av den finske mannen, normerna och idealen, men även de dolda sidorna som bara kommer fram i bastuns hetta och ånga.
Det makalösa fotot, den underliggande humorn och närheten till de talande männen, avklädda alla yttre attribut, gör tillsammans en enastående dokumentär, svår att glömma.

Den nakna mannen

Regi och manus: Joonas Berghäll och Mika Hotakainen.
Fyrisbiografen.
Foto: Heikki Färm, Jani Kumpulainen.
Musik: Jonas Bohlin.
Klipp: Timo Peltola.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!