Nytt ljus över Nya processen

Det är snart premiär för Nya processen på Stockholms stadsteater och regissören Hugo Hansén är i full färd med att ställa samman allt det tekniska som måste stämma med vad skådespelarna gör på scenen. Föreställningen är hans första som professionell regissör.

24 mars 2007 00:01
Scenen flimrar i olika varianter av ljus. Skådespelarna tar tålmodigt om sina repliker medan regissören Hugo Hansén diskuterar viskande med ljussättaren William Wenner och belysningsmästaren Lena Hällström knappar febrilt på sitt datorbord för att ändra i ljusmomenten.
- Kommer den stolen alltid att hamna där, hojtar Hugo Hansén ned mot scenen där nyss en hjulförsedd kontorsstol rullat mot fonden.
Det är ett exempel på en av miljarder små detaljfrågor för en regissör att ställa i ljussättnings och ljudläggningsfasen av en föreställning. Fyra dagar är kvar till premiär av Nya processen på Stockholms stadsteaters Klarascen när UNT får vara med. Hugo Hansén börjar bli lite premiärnervös. Men han är hela tiden mycket fokuserad. Ljuset ska stämma även för den utrullande stolen och några olika kombinationer av ljuskäglor testas.

Scenen är svart, med svarta draperier som fond och sidostycken.
- Publiken upplever nog att scenen är helt tom, men bakom den står en mängd rekvisita som används i spel, säger Hugo Hansén till UNT när han brutit den tekniska repetitionen för lunch.
- Mot slutet kryper fonden närmare publiken och människorna på scenen får allt mindre utrymme att röra sig på. Det är 16 skådespelare i just den scenen, vilket är väldigt många att hålla reda på säger han nöjt.
Med på repetitionerna är också koreografen Carl Olof Berg och Hugo Hansén är glad åt att ha fått integrera dans och rörelse i sin föreställning, just det han drömde om när UNT träffade honom och han fortfarande var DI-student.
Att ljussätta en tom svart scen, där skådespelarna ofta rör sig i koreograferade danssekvenser är dock inte helt lätt. Hugo Hansén säger att han strävar efter Kafkastämning när det gäller ljuset. Ljudsättningen är tänkt ska spegla huvudrollsfiguren Josef Ks hörselupplevelser av omvärlden - eller kanske hans inre.
- Allt ljud är genomkomponerat av Tomas Björkdal som gick ljuddesignutbildningen på DI när jag gick där, säger Hugo Hansén under vandringen till Stockholms stadsteaters Kafkaliknande gångar och prång på väg till matkantinen.
Stockholms stadsteater går ut med att detta är Hugo Hanséns regidebut och det är det väl som utbildad regissör. Men under studietiden på Dramatiska institutet satte han tillsammans med sina kurskompisar upp tre kortpjäser under rubriken 3 X Nu på Stockholms stadsteater. Han har också gjort regipraktik på Backa teater i Göteborg.

Längre tillbaka, år 2000, regidebuterade han inom studentteatern i Uppsala, med Fröken Julie på Gotlands nation. Då var han fortfarande doktorand i företagsekonomi, men den föreställningen blev en vägskiljare. Parallellt med avhandlingsskrivande och jobb som ekonom regisserade han mindre föreställningar i Uppsala för att samla ihop tillräckligt med erfarenhet för att söka DI.
- I jobbet som regissör har jag användning av mina kunskaper i organisationsteori och ekonomi. Jag kan göra mig förstådd med teaterns ekonomer och har redskap för att hantera arbetsgrupper som är både stora och små, säger Hugo Hansén över en jättetallrik pasta i Stadsteaterns matkantin, där namnkunniga skådespelare vimlar omkring iförda sminkrockar av oblekt linne.
- Att jag bytte yrke har jag aldrig ångrat en millimeter. Men jag har haft lite tur också. Benny (Fredriksson, Stockholms stadsteaters chef) ringde och frågade mig, som fortfarande var student, om jag ville ha ett ettårskontrakt här och sätta upp denna pjäs med en stor ensemble och full budget.
Stadsteaterchefen tyckte nämligen att pjäsens teman om att hitta en mening i livet och konsten som en möjlig väg verkade passa den blivande regissören.

Peter Weiss skrev Nya processen som en fristående pjäs inspirerad av Kafkas roman Processen. Den har absurda drag och huvudfiguren, Josef K, är jagad av ett stort företag.
- Josef K gör sig till ett offer för han kan inte hantera sin rädsla för livet och kärleken. Men jag har gjort om lite på slutet. Josef K dör inte i min uppsättning.
- Det är lite som att placera rollkaraktären Woyceck i Strindbergspjäsen Ett drömspel regisserat av bröderna Cohen. Den meningen skrev jag ned i september, innan jag började arbeta med pjäsen och den håller faktiskt än, säger Hugo Hansén.
Sedan vänder vi tillbaka till Klarascenens mörker.
- Kan vi ta slutet från scen nio, "kyssen", säger Hugo Hansén och skådespelarna Per Sandberg som gestaltar Josef K och Sofie Helleday, som gör hans älskade Bürstner gör sig redo för en teaterkyss. En klocka tickar i högtalarna.
- Bryt! Ni måste kliva in lite mer i ljuskäglan.
Skådespelarna flyttar sig aningen och för någon millisekund stämmer allt, åtminstone tills nästa ljusmoment.
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!