Längst fram i den mäktiga, himmelssträvande domen satt de cirka femtio koristerna och framför dem (som det brukar vara vid UAK:s nyårskonserter) den eminenta Drottningholms Barockensemble. På stolar invid orkestern och dirigentpulten med Stefan Parkman satt de tre solisterna, lyriska sopranen Sofie Asplund, lyriska tenoren Joel Annmo och baryton Olle Persson.
Tillsammans skapade de en nyårskonsert som gick direkt till hjärtat med den lyriska musik som Joseph Haydn skapat i sitt oratorium. Det fick ett bejublat framförande på Burgtheater i Wien 1799 och av applåderna att döma var känslan densamma i Uppsalas domkyrka, där omkring tusen personer bänkat sig för att lyssna på musik som med största intimitet följde ordet. Vid framförandet i Wien skrev en åhörare så här: ”Kort sagt, kusin, jag har aldrig gått från teatern mera uppfylld och hela natten drömde jag om världens skapelse."
Haydn kombinerar skapelsehistoria från första Mosebok med psalmer från Psaltaren och delar av John Miltons Paradise lost. Översättningen till tyska och librettot skrevs av vännen baron Gottfried van Swieten, en man som var god vän med flera av tidens stora tonsättare.
Haydns Skapelsen (oratorium i tre delar för solister, kör och orkester) framfördes första offentliga på Burgtheater i Wien den 19 mars 1799.
Nytt för Uppsalas version var mellanspel med uppläsning av Stina Ekblad. Hon väckte intresset med att inledningsvis berätta om Haydns besök hos vännen Frederick William Herschel, musiker och i lika hög grad astronom, som med sitt teleskop upptäckt Uranus. Haydn fick titta i hans teleskop och förundrades över himlavalvet. Det lär vara upptakten till hans oratorium Skapelsen. Under konsertens gång läste Stina även texter författade av Bengt Gustafsson, professor emeritus i teoretisk astrofysik, vilket fördjupade tankarna kring skapelsen i allmänhet och gav musiken ytterligare en dimension.
Skapelsen är ett mästerverk som snabbt spreds i Europa efter första framförandet 1799 och blev ett ofta spelat verk. Det har karaktären av vacker saga, en förundrad och tacksam berättelse om hur allt blir till, beskriven på ett positivt och kärleksfullt sätt och framförd med stor inlevelse av solister, kör och musiker. Oftast himmelskt som i Sofie Asplunds tolkningar av Gabriel och Eva.