Båda riksdagsledamöterna Olivia Nordgren från Trelleborg och Märta Boman från Råneå skrev tidigt motioner om att den 6 juni inte bara borde vara nationaldag utan också helgdag.
När du sitter med en ångande kaffekopp och funderar på hur bäst fylla dina tre lediga dagar får du gärna ägna en liten tanke till två kvinnliga riksdagsledamöter från 1900-talet: Olivia Nordgren från Trelleborg och Märta Boman från Råneå. Varför då tänker du lite brydd, vad har de gemensamt?
Olivia valdes in i den socialdemokratiska partistyrelsen och riksdagen på 1920-talets mitt och Märta blev efter en dramatisk valstrid 1945 Norrbottenhögerns första kvinnliga riksdagsledamot. Bägge skrev motioner om att den 6 juni inte bara borde vara nationaldag utan också helgdag. Olivia skrev sin motion 1948 och Märtas motion kom 1956. Motionerna avslogs då men dessa pionjärer hade sått fröet som blommade ut efter en lång odyssé – fri från cykloper och sirener men fylld av BNP-beräkningar och utredningskyrkogårdar.
Länge kallades vår nationaldag för svenska flaggans dag och blev officiellt en så kallad nationell festdag 1916. Formell nationaldag blev den 6 juni först 1983 men det skulle dröja ytterligare 22 år innan dagen blev till en helgdag. I riksdagen föll frågan faktiskt i glömska efter 1950-talet. Först 1985 begärde centerpartisten Marianne Karlsson att den 6 juni skulle göras till helgdag, men hennes – och andras – förslag avslogs av riksdagens majoritet under flera år.
Men så i november 1991 fick borgerliga motioner i frågan stöd av regeringspartierna och Ny Demokrati. Riksdagsmajoriteten visste att ytterligare en helgdag skulle kosta ekonomiskt och begärde att regeringen i vart fall skulle utreda saken. Socialdemokraterna – som inte ville utreda – tog sikte på denna akilleshäl och hänvisade i kammardebatten till en beräkning från Industriförbundet som skattade BNP-tappet av ytterligare en thelgdag till 0,7–0,9 procent.
Ett streck i räkningen som skulle bli kostsamt för helgdagsförespråkarna var att Carl Bildt-regeringen dröjde till september 1993 med att tillsätta den så kallade Nationaldagsutredningen. Först i april 1994 kunde utredare föreslå att nationaldagen borde bli helgdag och att en annan helgdag borde försvinna. Av flera möjliga dagar pekade utredaren ut annandag pingst som minst olämplig att avskaffa. Kallduschen kom i oktober 1994 när Ingvar Carlssons nyvalda regering meddelade att förslaget skulle åka raka vägen till Regeringskansliets välfyllda utredningskyrkogård.
Inte förrän i januari 2002 vände flera partier och en nästintill enig riksdag begärde på nytt att regeringen skulle återkomma med ett förslag i frågan. Efter ännu en utredning landade äntligen förslaget på riksdagens bord i oktober 2004. En bred riksdagsmajoritet godkände lagändringarna som sedan trädde i kraft den 1 april 2005.
2013 rapporterade DN om en undersökning, som udda nog hade beställts av ett glassföretag, om att många var okunniga om nationaldagen. Enligt undersökningen firade då endast drygt var fjärde nationaldagen medan andra helger som jul, midsommar men även valborg och påsk var långt mer populära.
Men även om du inte aktivt firar den 6 juni med andra så kanske du i alla fall kan skänka en liten tanke åt banbrytarna Olivia Nordgren och Märta Boman som låg långt före sin tid. Eller varför inte använda en del av din lediga måndag till att fundera ut en egen nyskapande idé som du kan tipsa en riksdagsledamot att skriva en motion om?