Jovan Rajs hör till dem som överlevde Förintelsen. Han kom till Sverige 1968 och blev på 80-talet professor i rättsmedicin. Efter pensioneringen började han att skriva ned sina minnen från krigsåren. Föreställningen "Har du träffat Hitler?" bygger på boken med samma namn från 2009.
– Men jag vill inte kalla mig för överlevare. Det ordet passar för någon som kämpar och slåss och därför överlever. Jag ser mig som överlevande, en som råkade överleva. För mig är det en viktig nyansskillnad, säger Jovan Rajs som fyller 87 i sommar.
Han växte upp i dåvarande Jugoslavien. Där inleddes utrotningen av judar 1941. Samtidigt började Jovan Rajs fyra år långa mardröm – han jagades, gömdes, blev slavarbetare och lägerfånge. I december 1944 kom han till koncentrationslägret Bergen-Belsen. Där blev han kvar till april 1945. I krigets absoluta slutskede överfördes han till lägret Theresienstadt som befriades 8 maj.
I Bergen-Belsen placerades han bland ungerska judar. I området bredvid fanns de nederländska judarna, bland dem den fyra år äldre flickan Anne Frank. Bara ett strömförande taggtrådsstängsel skilde grupperna åt.
– Anne Frank dog i mars 1945. Samtidigt var jag i princip döende. Jag hade svår diarré och var mager som ett skelett. En släkting tillkallade en judisk läkare som sa att utan medicin fanns inget att göra. "Försök att hitta sårpulver", rådde läkaren min släkting.
Som av ett mirakel hade släktingen själv lyckats gömma undan sådant pulver. Det visade sig kunna stoppa diarré och efter några dagar var elvaåringen Jovan på benen igen.
– Om det i stället varit Anne Frank som fått pulvret kanske du hade intervjuat henne och inte mig, konstaterar Jovan Rajs och tillägger att händelsen bara är ett av flera mirakel som gjorde att han överlevde.
– På ett sätt kan man säga att jag hade tur. Samtidigt stod jag utan familj när kriget var slut. Min far, mor och bror överlevde inte.
Att det långt senare blev en bok och föreställning av upplevelserna beror också på en serie lyckliga omständigheter.
– En kväll när jag och min fru Dina hade hållit föredrag på Judiska församlingen blev det musik med en sångerska från Uppsala, Katarina Hellgren. Hon sjöng en sång på ungerska, "Tuppen gal". Jag blev alldeles chockad. Jag kände ju igen sången från Bergen-Belsen! 60 år senare fick jag höra den igen. Det visade sig att Katarina hade lärt sig den av sin mamma som också satt i Bergen-Belsen.
Då föddes idén om att skapa en föreställning baserad på Jovans upplevelser under kriget. Minnena varvas med dans och musik, ingredienser som var viktiga för lägerfångarna.
– På nätterna kunde någon börja sjunga i baracken där vi låg på våra trevåningsbritsar. Vi andra lyssnade och sjöng med.
Jovan Rajs betonar att föreställningen uteslutande bygger på hans egna minnen och upplevelser.
– Allt är sant. Jag hittar inte på eller lånar från andra. Under mitt yrkesliv förträngde jag mycket av det jag varit med om, men när jag fick tid att skriva kom minnena tillbaka, säger Jovan.
Att han och hustrun Dina Rajs, som också överlevde Förintelsen, skriver böcker, föreläser och är ute i skolorna, beror i grunden på att de tycker att det är viktigt att berätta hur det verkligen var. Uppenbarligen finns också ett behov av att lyssna.
– Det handlar inte så mycket om terapi för min del, kanske mer för er som vill veta.