Orup, Anders Glennmark och Niklas Strömstedt firade med landslaget på scenen i Rålambshovsparken i juli. Nedanför tjoade 70 000 fans.
"Den varmaste sommaren" heter musikalen med premiär på Borås stadsteater 16 mars.
– Att det blev Borås den här gången beror på tillfälligheter, kontakter och att teaterledningen nappade direkt. Borås är ju en fotbollsstad med närhet till Göteborg så det blir säkert bra, säger Dag Thelander, som skrivit manuset.
Annars har Thelander och Wickström de senaste åren skapat flera föreställningar som inledningsvis spelats på hemmaplan i Uppsala: "Trollkarlen från Chicago" om nationalekonomen Milton Friedman, och "Vansinnets historia" om filosofen Michel Foucault till exempel.
Den här gången satsar duon från friteatergruppen Östfronten på något som för många svenskar får nostalgimätaren att slå i taket: fotbolls-VM 1994.
Dag Thelander och ständige parhästen – kompositören och musikern Per Wickström – berättar att de burit på idén att göra musikal av VM-sommaren i närmare tio år. Lagom till 30-årsjubileet är det nu äntligen dags för avspark.
Blir det 2 x 45 minuter och möjligen lite övertid?
– Nja, de två akterna är inte lika långa. Dessutom har varken jag eller Dag så värst mycket med iscensättningen att göra. Det är Magnus Berg som står för regin, säger Pär Wickström.
Berg regisserade nyligen "Utkantssverige" på Uppsala stadsteater. Det var en föreställning med gott om plats för skratt och leenden. Något liknande är att vänta den här gången.
– Vi fokuserar på laget och den mix av personligheter som det innehöll, säger Dag Thelander och börjar rabbla namn som får det att vattnas i munnen på blågula fotbollsnostalgiker.
Före mobilernas tidevarv var det autografer som gällde. Här skriver Martin Dahlin för glatta livet.
Ravelli, Brolin, Thern, Dahlin, Ingesson, Schwarz – det vimlade av profiler i det landslag som åkte till USA för att gräva guld, även om ingen på allvar trodde att det skulle sluta med en medalj av ädlaste valör. Att det blev ett brons var över förväntan.
– Samtidigt fokuserar vi inte bara på det sportsliga och förbundskaptenen Tommy Svenssons vedermödor med att få ihop ett gäng egensinniga individualister till ett lag, säger Dag Thelander.
I framgångssagan ryms nämligen också en nationell berättelse, menar han.
– Det rådde en speciell stämning i Sverige de här åren. Vi hade ekonomisk kris, räntan var skyhög, många flyktingar från forna Jugoslavien sökte sig hit, främlingsfientligheten var tydlig på sina håll. Jag tror att många kände att landet höll på att slitas isär, säger Dag Thelander.
Av den anledningen var framgångarna i fotbolls-VM extra viktiga för oss svenskar, anser Dag Thelander och Per Wickström. Vi fick något att samlas kring. Det rådde glädje, för att inte säga eufori. Uppståndelsen i samband med landslagets hemkomst till Stockholm och firandet i Rålambshovsparken visar hur stort det hela faktiskt var.
Rålambshovsparken var minst sagt välfylld den där julidagen 1994 då bronshjältarna skulle hyllas. Omkring 70 000 personer beräknas ha varit på plats framför scenen.
Musikaliskt då, VM 1994 har väl redan ett soundtrack?
– Sant. Det är svårt att tänka bort GES och "När vi gräver guld i USA". Jag har anslutit mig till deras musik genom att försöka skriva lättlyssnade och melodiösa treminuterslåtar som man kan sjunga med i. Om jag får säga det själv så är de maxade. Många har hitpotential. Jag har försökt ta fram min inre Niklas Strömstedt, ler Per Wickström.
Fast en låt sticker ut, den om kvartsfinalen mot Rumänen. Där vann Sverige efter först förlängning och tidernas straffdrama med målvakten Thomas Ravelli som hjälte.
– Här snackar vi mer Dylan än GES. En lång match kräver en lång låt, säger Per Wickström.