Eldkvarn består av gitarristen Carla Jonsson, basisten Thony Thorén, trummisen Werner Modiggård, Claes von Heijne på klaviatur, och den sittande sångaren och gitarristen Plura Jonsson.
Att Eldkvarn spelat så ofta i Uppsala genom åren tror Plura beror på att det är en studentstad. Här finns en tydlig publikbas som både består och förnyas. I Norrköping, stan där allt startade i början på 1970-talet och som Plura besjungit många gånger, har det blivit betydligt färre gig.
– Så är det, vi har spelat oftare i Uppsala än i Norrköping.
Att gruppen valde att spela in liveplattan "Tempel av alkohol" på den klassiska musikpuben Rackis i Uppsala 1994 är ingen tillfällighet.
– Publiken i Uppsala är bra, det har alltid varit kul att spela här, oavsett om det varit på Rackis, Katalin, Musikforum, Barowiak eller studentnationer. Folk kan låtarna och sjunger med. Det märks att de är med hela vägen och bidrar till att konserterna blir bra, säger han.
Den dimensionen är extra viktig i sommar eftersom Plura inte kan ta ut svängarna på scenen på samma sätt som i yngre år. Nu tvingas han sitta i en stol på konserterna på grund av de mångåriga ryggproblem som ingen läkare tycks kunna förklara eller bota.
– Ja, det är ett elände. Men sitter man ner och spelar är det extra stöttande att ha en sjungande publik framför sig. Det är jag väldigt tacksam för, säger han.
Torsdag och fredag 8–9 augusti spelar Eldkvarn i Uppsala för första gången sedan 2015. Efter den hösten trodde de flesta att gruppen somnat in för gott. Men i fjol kom besked om att gruppen bestämt sig för att göra en kortvarig comeback och ta ett ordentligt farväl av publiken med två stora parkkonserter i Norrköping.
– Det var kul att spela tillsammans igen, upptäckte vi. I ett svagt ögonblick lovade jag att vi följer upp en avskedsturné sommaren 2024 om jag blir bättre i ryggen, säger Plura.
Ryggsmärtorna har dock inte gett med sig, men Eldkvarns turnébuss rullar ändå.
– Det har varit väldigt kämpigt, efter senaste spelningen i Dalhalla var jag totalt slut. Nu har jag fått vila några dagar, så i Uppsala ska det nog gå bra. Jag ska få några kortisoninjektioner så att jag klarar de åtta sista konserterna på turnén.
Vad händer efter sista spelningen på Mosebacketerrassen i Stockholm 3 september?
– Det frågar sig alla. Vår trummis Werner Modiggård undrade om jag skulle åka hem och dö sen. Det tycker jag var lite hårt. Och det ska jag verkligen inte. Jag håller på och skriver en bok utifrån dagboksanteckningar, lite som Lundell och Norén. Vi får väl se om det blir något av det.
Och Eldkvarn?
– Troligen är det slut, men vi får se, säger Plura och stänger inte dörren helt för en fortsättning, vilket möjligen också framgår av namnet på sommarens konsertserie: "Det är aldrig för sent att lägga av – en ny farvälturné".
Annars får ni väl göra som Sven-Ingvars. Där har ju grabben Oscar tagit över efter pappa Sven-Erik Magnusson. Ni har ju med ett par söner på turnén.
– Haha, ja vi får väl låta Axel (Pluras son) och Adrian (Werner Modiggårds son) sköta ruljansen framöver. Allvarligt talat är det toppen att ha med dem på scenen. De håller ordning på oss. Vi gamlingar räknar med att allt löser sig, men Axel och Adrian ser till att vi skärper oss och repar.
När var Eldkvarn som bäst enligt dig?
– Vissa säger att vi har vår topp nu, men det håller jag inte med om. Jag skulle nog säga 2010–2015.
Så pass sent? Jag har följt er sedan de tidiga åren och är svag för andra halvan av 1980-talet med Cirkus Broadway-spelningarna i tältet vid Sjöhistoriska som en höjdpunkt?
– Det var också en bra period. Då hade vi starka plattor som "Utanför lagen", "Himmelska dagar" och "Kungarna från Broadway" i ryggen.
Så här såg det ut på musikpuben Rackis i Uppsala i april 1994. Då spelade Eldkvarn in material till liveplattan "Tempel av alkohol" med det klassiska konvolutet i form av en sardinburk.
Finns det låtar på sommarens spellista som publiken kräver att få höra men ni tröttnat på?
– Nej, egentligen inte. "Pojkar, pojkar, pojkar" ville jag i och för sig helst stryka. Den kändes lite märklig att spela som 70-plussare, men jag blev övertalad och fick vika mig.
Ni tröttnar aldrig på en låt som "3:ans spårvagn genom ljuva livet" som ni spelat i över 40 år?
– Jo, det kan väl hända. Men så får man höra att Neil Young gillar den, då blir den kul att spela igen. Han hade tydligen hört den låten på en restaurang och börjat spela låtsastrummor till den.
Fotnot: Enligt Uppsala Musikarkivs förteckning gjorde Eldkvarn sin första Uppsalaspelning på Musikforum 27 november 1976. Föregångaren till Eldkvarn, gruppen Piska mig hårt, spelade på samma scen redan 13 december 1975.
I slutet av maj 1987 spelade Eldkvarn på någon av Uppsalas studentnationer.
"Tack och adjö", sa Eldkvarn till publiken i Norrköping i fjol. Men så blev det inte. I sommar tar gruppen ett turnélångt farväl av fansen landet runt.