Efter framgången med den gemensamma singeln "Under någon ny" fick Veronica Maggio och Miriam Bryant mersmak och åkte ut på turné tillsammans. Den 18 augusti kommer turnén till Botaniska trädgården i Uppsala. Vad man kan vänta sig? "Det är ett monster till konsert", säger Veronica.
– Det ska bli otroligt roligt att spela i Uppsala.
Veronica Maggio sitter i ett regnigt och lerigt Göteborg när jag ringer upp. Hon ska gästa en Way Out West-akt – vilken säger hon inte då, men senare under kvällen sjunger hon "Jag kommer" bredvid Tove Lo.
Numera är det snarare regel än undantag att Maggio delar scenen med en kvinnlig popkollega – hon är ute på turné tillsammans med Miriam Bryant hela augusti.
– Egentligen är det helt absurt att bygga en tre timmars-konsert på att man har gjort två låtar ihop, men vi gillar att jobba ihop och vi gillar att drömma stort, säger Veronica.
Förutom sina två gemensamma låtar spelar de sin respektive repertoar, men de har repat och gjort de musikaliska arrangemangen till konserten tillsammans.
– Vi gick igång på att vi inte har sett någon annan göra en gemensam konsert på det här sättet. Och så slipper man vara ensam frontperson med allt ansvar. Det är annars ett väldigt ensamt jobb – man får alla applåder men man får också allt det jobbiga.
Veronica Maggio vet vad hon pratar om – det är 17 år sedan debutskivan "Vatten och bröd", med hits som "Dumpa mig" och "Nöjd?". Nu har hon över en miljard strömningar på Spotify och förra året var hon den mest spelade kvinnliga artisten på Spotify i Sverige. Men framgången är inte alltid så kul.
– Att vara känd är sämst, det är verkligen inte min grej. Jag tycker det är segt att bli igenkänd och att folk har förväntningar på hur man ska se ut och vara. Men det är priset man får betala, säger hon och fortsätter:
– Men att ha hållit på länge med musik är magiskt. Det är så kul med musik nu, för jag är bättre på så många sätt än jag var 2006. Då var jag verkligen kass – jag kan inte förstå att jag fick jobbet. Men jag känner också så många nu, allt från videoregissörer till konstnärer. Jag vet hur jag ska ta mig till det resultat jag vill ha på ett helt annat sätt än för 17 år sedan.
En bidragande faktor till att Veronica tycker att hon har blivit bättre på musik är att hon själv bestämmer nu – sitt första album varken skrev eller producerade hon och har därför svårt att känna mycket för. Bäst tycker hon om sitt fjärde album, "Handen i fickan fast jag bryr mig".
På de sex album hon släppt finns mängder med hits, inte minst Uppsalaklassikern "17 år". Veronica har inte tröttnat på dem än.
– Jag blir alltid glad när jag hör dem spelas. Om jag står någonstans med min man eller min son och så spelar de en av mina låtar är det jag som säger "Bosse, det är jag, lyssna!". Han säger bara "Ja, jag vet, släpp det".
Veronica Maggio är född och uppvuxen i Uppsala. Sedan debutskivan "Vatten och bröd" har det gått 17 år – och hon har släppt ytterligare fem album med mängder av hits.
För ett par år sedan fick Veronica ofta frågan om när hon skulle sluta skriva tonårsmusik. Hon håller inte med om att det är det hon har gjort.
– Det känns som ett förlegat sätt att se på känslor. Men jag kan bli otroligt trött på mig själv och det faktum att det ofta har kretsat kring kärlek. Jag blir trött på mitt eget tonårsjags självupptagenhet. Jag känner mig otroligt vuxen nuförtiden.
Med vuxenheten kommer också en vilja att utveckla musiken.
– Jag kan ibland känna att jag drunknar i popmusik och popkultur. Jag har länge känt att det skulle vara kul att ta in poesi och sådant, utan att det blir pretto.
Om Veronica känner press att fortsätta pumpa ut hits? Tvärtom.
– Det är liksom mitt ansvar att floppa nu. Jag har länge sagt att jag ska göra en otroligt o-hittig skiva som ingen ska gilla, så det får nog bli nästa gång. Det är i alla fall bättre att göra en floppskiva som är obskyr och svårförstådd, än ett riktigt hit-försök till skiva där alla hör att man har ansträngt sig, men ändå tycker ingen om den.
Veronica, som är född 1981, är idag trött på sitt tonårsjag. Hon känner sig väldigt vuxen – en förändring som kom efter många trasiga kärleksrelationer som hon tyckte tog över hennes liv. "Jag gick lite i terapi, och plötsligt kändes det som att jag var ute på andra sidan. Jag var rädd att allt skulle bli tråkigt när jag blev vuxen, men det är tvärtom."
För Veronica är spelningen i Uppsala långt ifrån den första och hon ser mycket fram emot den. Men när hon var yngre var det annorlunda – redan som sjuttonåring lämnade hon sin hemstad.
– Det var nog inte stadens fel, jag hade bara känslan av att jag ville bort. Jag trodde att det var platsen det var fel på, att om jag stack skulle jag bli en annan person. Jag hann flytta ganska många gånger innan jag insåg att det kanske var något annat jag behövde jobba på.
Veronica blev utnämnd till hedersupplänning 2020 och hon känner ett starkt band till Uppsala – men det är inte snack om att flytta hem än på ett tag.
– Jag bor inte så långt bort och både min bror och mamma bor kvar, så jag åker ofta dit och käkar middag. Jag tycker Uppsala är jättemysigt, men jag kommer nog inte bli en hemvändare.