Britta Persson gör sedan några år musik som riktar sig både till barn och deras föräldrar. Tidigare i somras spelade hon i Parksnäckan i Uppsala.
Britta Persson växte upp i Vattholma, gick i Uppsala musikklasser (i parallellklassen fanns jämnåriga Veronica Maggio) och började spela i grungeband i Uppsala mot slutet av 90-talet.
Mellan 2006 och 2013 släppte hon fyra indiepop-album i eget namn. Men sedan blev det tyst.
– Jag trodde nog att jag var färdig. Inte med musiken, kärleken till den fanns kvar. Däremot är musikbranschen lite klurig. Att spela in skivor och turnera för väldigt lite pengar kändes inte särskilt lockande längre. När man är 20 kan man hanka sig fram på blygsamma inkomster, men efter 30 ville jag bilda familj och få lite mer stadga i tillvaron.
Uppehållet varade i fem sex år. Sedan mötte hon barnboksförfattarna och -illustratörerna Emma och Lisen Adbåge. De tre inledde ett fruktbart samarbete som ledde fram till albumet "Folk" 2019. Den gemensamma plattan, med texter av tvillingsystrarna Adbåge och musik av Britta Persson, belönades med en Grammis för Årets bästa barnmusik.
Nu är det dags för nästa projekt. Singeln "Alla är barn" släpptes nyligen och 6 oktober kommer albumet – och diktsamlingen – med samma namn. Den här gången står Britta för både text och musik. Systrarna Adbåge har skapat illustrationerna, som är tänkta att fånga essensen i låttexter och dikter.
Du gör alltså debut som författare?
– Det stämmer, även om jag har lite svårt att se mig själv som författare. Texterna i boken riktar sig till både barn och vuxna, precis som låtarna på albumet. Vissa är tonsatta, andra är rena dikter.
Illustrationerna till Britta Perssons nya album är gjorda av barnboksprofilerna Emma och Lisen Adbåge.
Att ta steget från indiepop med låttexter på engelska till att skapa musik för barn i förskole- och lågstadieåldern är inte så stort som det kanske låter, menar Britta Persson. Hon står på samma poppiga musikaliska grund som tidigare.
– Men för att nå fram till barnen är jag nog mer direkt i tilltalet, både när det gäller musiken och texterna. Det härliga med barn är att det inte finns så många hinder på vägen. De funderar inte så mycket på genrer. Om de gillar en låt märks det direkt.
Själv försöker Britta Persson att skriva musik som hon menar att det är ont om och därför finns ett behov av – medryckande popmusik som både barn och deras föräldrar kan gilla.
– Det blir ofta en fin upplevelse när barn och vuxna hittar något som de kan förenas i. På mina konserter brukar det vara fifty fifty mellan barn och vuxna. Det känns bra.