I början på 1990-talet kontaktades Roine av organisten, kompositören och sångerskan Merit Hemmingson. Hon hade hört hans inspelning av Oskar Lindbergs "Gammal fäbodspsalm" och ville nu att Roine skulle medverka på ett kommande album, både som producent och gitarrist.
– Jag behövde inte särskilt lång betänketid. Merit hade jag följt sedan hennes genombrott 1970 med albumet "Huvva!", säger Roine Stolt, känd från bland annat banden Kaipa och Flower Kings.
Den här gången tänkte Merit Hemmingson använda sig av en digital kyrkorgel som huvudinstrument. Annars är hennes signum sedan slutet av 1960-talet hammondorgeln. Alla som hört hennes ojämförligt mest kända låt, den uppjazzade inspelningen av "Gammal jämtländsk brudmarsch", vet hur hon hanterar det instrumentet.
Roine Stolt tände på idén och satte ihop ett band. Merits orgeltoner och hummande sång korsbefruktades av trummaskiner, medeltida instrument som vevlira, akustiska trummor och slagverk samt givetvis Roines elgitarr. Albumet spelades in i Roine Stolts vapendragare Tomas Erikssons Studio 55.
Samarbetet mellan Merit och Roine fungerade bra.
– Det visade sig att vi är ganska lika, båda somnar och vaknar med huvudet fullt av idéer. Vissa realiseras, andra inte.
Tanken var förstås att ge ut albumet så snart allt var klart, men så blev det inte.
– Musiken låg väl fel i tiden. Skivbolagen var ute efter hitlåtar och Merit var verksam i en genre som inte längre var inne. Och att spela på kyrkorgel var inget som skivbolagen gick igång på. Kanske sågs hon som lite för gammal också, säger Roine Stolt.
Inget skivbolag var alltså intresserat av att ge ut en ny platta med en artist som framför allt på 1970-talet var stor även kommersiellt. Samtliga tre album där hon blandade folkmusik med pop och jazz ("Huvva", "Trollskog" och "Bergtagen") blev guldskivor.
Idén att trots allt ge ut "Mother Earth Forever" retroaktivt har diskuterats då och då genom åren. Men det var först när SVT för ett par år spelade in en dokumentär om Merit Hemmingson som frågan aktualiserades på allvar. Då var Merit på plats i Uppsala och pratade om saken med Roine.
– Tanken på att inspelningarna bara skulle ligga undangömde kändes inte bra. Det gjorde ont i hjärtat faktiskt. Så jag bestämde mig för att ge ut albumet på egen etikett, berättar Roine Stolt, som fräschat upp originaltejperna och lagt till nya ljudlager.
En cd är på gång, till hösten kan det bli en vinylutgåva och så småningom släpps albumet också digitalt. Någon kommersiell morot finns inte, enligt Roine Stolt. Det handlar uteslutande om att få ut musiken, till fromma för alla som uppskattar Merit Hemmingson.
Till dem hör utan minsta tvekan Roine Stolt.
– Jag minns när jag hörde "Huvva" första gången. Det var på en fest, jag var väl 13–14 år. Sen köpte jag plattan och stod en hel sommar och övade bas till den plattan. Det blev en del av min musikaliska skolning, säger han.
Roine Stolt beskriver Merit Hemmingsons musik som tidlös och svår att inte inspireras av för en musiker som verkar inom symfonisk och progressive rock med inslag av jazz och folkmusik.
– För mig är hon en ikon, ungefär som Jojje Wadenius. Båda är runt 80 och fortfarande aktiva. Tänk om man kunde hålla i gång så länge själv.