Piccadilly Circus sensommaren 1991: Den 18-årige Joe Carnwath har lämnat hemstaden Oxford och begett sig till London för att pröva lyckan som gatumusiker. Han och de övriga medlemmarna i rockabillybandet The Reno Brothers underhåller turister och Londonbor.
Redan första dagen kommer det fram en kaxig kille i solglasögon och svart skinnjacka. Han får fatt i mikrofonen och börjar sjunga med.
– Jag försökte förklara för honom att så här kan du inte göra. "Du måste backa", minns Joe Carnwath att han sa vänligt men bestämt.
Innan mannen i skinnjackan lämnade platsen lade han en nätt summa pengar i gitarrfodralet – 300 pund. Samtidigt fick Joe vet att han nyss motat bort Bono, sångaren i U2.
– Ja, så var det faktiskt. Jag kände inte igen honom. På den tiden lyssnade jag mest på rockabilly. U2 hade jag ingen riktig koll på, berättar han över en tallrik lunchsoppa vinterdag i Uppsala.
Dag två dök Rolling Stones basist Bill Wyman upp. Han ville posera med gruppens ståbas för en fotografering.
– Vi tänkte wow, det kommer kändisar varenda dag. Fast riktigt så blev det inte. Det mest udda den tredje dagen var att en svensk kvinna som talade engelska med lite lustig accent kom fram. Hon insisterade på att vi skulle komma till hennes musikställe i Sverige och spela ett par kvällar.
Det var Katalin Varga som turistade i London och samtidigt passade på att spontanboka The Reno Brothers till sin klubbscen på Svartbäcksgatan.
– Grabbarna var så himla bra. Jag erbjöd flygbiljetter, mat, boende och gage. Fast min engelska var hemsk, säger Katalin Varga och skrattar så det bullrar i hennes nya kafé i Godsmagasinet.
Spelningarna i Uppsala gick bra, det blev många fler resor till Sverige, Joe Carnwath fann kärleken och blev Uppsalabo. I dag har han hunnit fylla 50 och bor med fru och barn i stadsdelen Johannesbäck.
The Reno Brothers är upplösta sedan länge. Numera är Joe Carnwath soloartist och har övergått till gitarrdriven indiepop med tydliga vibbar från det sena 80-talet och tidiga 90-talet. Lloyd Cole och Morrissey hör till husgudarna, även textmässigt. Joe Carnwath är förtjust i snygga formuleringar och milda cynismer.
– Man kan knappast säga att jag ligger i takt med tiden. På 80-talet var det rockabilly som gällde för mig, numera är det indiepop. Det verkar som om jag alltid ligger 30 år efter samtiden, ler Joe Carnwath.
Ändå är det knappast någon museal känsla över hans låtar. Nytt och fräscht med historisk förankring, skulle man kunna säga.
På fredag 23 februari släpper Joe Carnwath sitt andra soloalbum "The Man That I Am". På plattan samarbetar han med bland andra Eric Bazilian, som tidigare arbetat tillsammans med världsartister som Cyndi Lauper och Robbie Williams.
Albumets titel indikerar att det är en uppriktig platta. Stämmer det?
– Ja, och det känns så himla skönt att slippa kompromissa oavsett om det handlar om texterna eller hur musiken ska låta. Under hela min karriär har jag tagit hänsyn till vad andra tyckt och försökt vara till lags. Den här gången vill jag väcka känslor. Om jag blir älskad eller hatad spelar ingen roll.
Kompromissandet som Joe Carnwath talar om hänger ihop med hans lite otippade karriär i Tyskland. Där är Joe sedan många år medlem i bandet The Rockhouse Brothers med underhållningsmusik som prio ett. De är populära och spelar regelbundet live runt om i Tyskland plus att de ofta medverkar i tv.
– Då får man ställa upp på det mesta. "Kan du spela i den här peruken?" "Visst, svarar man", ler Joe.
Den nu 20-åriga karriären i Tyskland har ändå fört det goda med sig att han kan försörja sig som musiker. Något "vanligt" jobb vid sidan om har han inte behövt ta.
– Det är förstås bra. Samtidigt konstaterar jag att jag alltid tycks spela i ett annat land än det jag bor i. När jag bodde i England blev det mest konserter i Sverige, och nu när jag bor här åker jag till Tyskland och spelar.
Men närmast väntar en konsert på hemmaplan i Uppsala – utan kompromisser. Den 28 februari spelar han med sitt band på Katalins jazzbar. Med sig har han musikerna Joakim Jähnke, bas, Magne Johansen, synth, och Peter Åkerlund, trummor.
Då ska Joe Carnwath visa oss den man han är.