"Jag är fortfarande så pass färsk att det är läbbigt att stå på scen", säger Sabina Larsson.
Artisten och scenkonstnären Bina, som egentligen Sabina Larsson, släpper sin första EP inför releasekonserten på Reginateatern den 10 april. Hon bor i Stockholm men kommer nu tillbaka till sin hemstad för spelningen. Den här gången står hon själv som producent. Eftersom hennes vision var så stark var det en självklarhet.
– Jag har haft turen att alltid jobba med så bra och kunniga musiker som stöttat mig. Nu känns det nervöst att göra allt själv. Det är mycket jobb men när jag hittar något som är roligt tar jag i från tårna.
Låtarna på den nya EP:n beskriver hon som varierande. "Woman from before" och är en 80-talsinspirerad ballad om gammal kärlek. Musikstilen är jazzig och poppig och inspirerad av artister som Paul McCartney och Monica Zetterlund. När hon skriver texter hämtar hon inspiration ur vänners erfarenheter och blandar med sina egna. En annan låt heter "Northern lights".
– Norrskenet representerar vänskap, hopp och ljuset inom oss.
Musikvideon till låten är inspelad i Lappland i samarbete med naturfotografen Peter Rosén. Sabina berättar om sin kärlek för Norrbotten och längtan efter att flytta dit.
– Landskapet ger mig en slags ro som jag inte hittat någon annanstans. Inför en gymnasieuppgift skulle vi skriva om vad vi ville jobba med i framtiden. Jag skrev att jag ville bli bonde i Norrland.
Under tonåren var musikdrömmen inte lika påtaglig. Då var hon mer tillbakadragen, en kontrast till teaterapan hon var som liten. När hon läste statskunskap på universitetet hängde en tavla med The Beatles på rummet. Det var den som väckte drömmen om att i stället jobba med musik.
Hon upplever dock att det finns en syn där unga kvinnor inte ska ta så mycket plats i musikbranschen.
– Ju mer jag sysslat med musik har jag märkt att det behövs skinn på näsan. Det har jag fått från mormor.
"Mormor är min bästa vän och stöttepelare", säger EP- och konsertaktuella artisten Sabina Larsson om sin mormor Saima.
Mormor Saima är Sabinas bästa vän och stöttepelare. De sitter i köket och minns första gången Sabina som barn sjöng framför tv:n i vardagsrummet. Det var en av morfars favoritsånger, "Fritiof och Carmencita", av Evert Taube. Morföräldrarna var Sabinas första publik och hon fick alltid uppmuntran för sina upptåg. Det är med familjens stöd hon kommit så här långt.
– Jag är fortfarande så pass färsk att det är läbbigt att stå på scen. Det är jobbigt en vecka innan och en vecka efter men sen längtar jag alltid tillbaka.