Uje Brandelius fortsätter att spela piano hemma varje morgon, dag och kväll.
Uje Brandelius kommer till Uppsala på tisdag 3 december med den annorlunda julshowen "Våra minst älskade julsånger".
Den blir inte traditionell, men det har Uje Brandelius heller aldrig varit.
– Jag varken älskar eller hatar julen. Det blir en lagom julshow, skrattar han och fortsätter: Jag försöker att inte planera för mycket, det blir så jävla tråkigt då.
Kanske kommer publiken att få rycka in under föreställningen. Låtarna som ska spelas är nämligen ofärdiga till den grad att all musik kan bytas ut från en dag till en annan. Sedan blir det som alltid med Uje en hel del mellansnack.
Han säger sig vara kroniskt beroende av att säga saker på roliga sätt. Han kan inte hålla sig från långa mellansnack och skämt.
– Mitt mål har alltid varit att vara underhållande, men inte att underhålla... Det var bra sagt! Ta med det!
Vi skrattar.
Humorn är en del av allt Uje Brandelius gör.
– Humorn har varit jätteviktig för att kunna prata om min Parkinsons. Jag kan inte prata om den annars, det känns helt meningslöst om folk ska gå från föreställningar ledsna.
Parkinsons sjukdom är obotlig och symptomen blir gradvis värre.
I dag är han lite skakig. Han har glömt att ta sin medicin.
– Så länge jag tar medicinen går det bra. Parkinsons är progressiv så jag kommer behöva ta mer och mer medicin.
Det är åtta år sedan han fick han diagnosen. Scenföreställningen "Spring, Uje, spring" och filmen med samma namn handlar om när livet drastiskt vände efter sjukdomsbeskedet.
Hans och Henrik Schyfferts film vann tre Guldbaggar, varav en för bästa manus, vilket kanske inte är så förvånande. Uje har alltid velat berätta historier.
– Alla låtar jag har skrivit har en historia, som med Doktor Kosmos och karaktärerna i låtarna: "Rymdemannen", "Stjärnjerry", "Doktor Knark".
Popbandet blev känt under 90-talet för sin humoristiska vänstermusik. Bandet har släppt åtta album. Några av deras mest kända låtar är "Borgarsvin", "Jag låg med henne i Tjeckoslovakien" och "Mina barn".
Till Uppsala kom bandmedlemmarna först för att plugga. Uje pluggade musikvetenskap.
– Jag var en oerhört dålig student.
Uje Brandelius på 90-talet med röd mantel och rosett i skägget. Kalmar nation var redan då en viktig indiescen i Uppsala. På nationen spelade utöver Doktor Kosmos även band som Kent och Yvonne.
Han hade en "oklar profil" i fem, sex år. Varje termin sökte Uje en ny kurs som han tänkte hoppa på, men det blev inte av. Han fick jobb på Sveriges Radio och såg till att bandet hade tillräckligt med öl – han hade ju råd.
Uje berättar att han uppträdde med en röd rosett i skägget, en röd mantel, tajt pyjamas och en liten synt.
– Det var skämmigt. Vi var egentligen lite för coola för spexiga Uppsala.
Ändå klädde du ut dig?
– Det var dubbelt. Jag var ju Doktor Kosmos.
Bandets medlemmar 2002. Martin Aagård, Anders Ericson, Uje Brandelius, Lina Selleby och Henrik Svensson.
En av bandets medlemmar Lina Selleby avled tidigare i år efter en tids sjukdom. Hon och Uje växte upp tillsammans i Gävle.
– Det är det värsta som har hänt mig och bandet.
Det blir tyst.
Han fortsätter:
– Det är som att du är i en grotta. Det är mörkt. Det är lera. Plötsligt hittar du ett rep som leder ut. Lina var det repet för mig. Vi har gjort allt tillsammans och nu finns hon inte längre. Jag vet jag inte hur jag ska ta mig ut.
Utan henne hade bandet inte funnits. Hon var entusiastisk. Driven. Nyfiken.
– Linda tyckte att alla spelningar lät kul. Själv var jag mer skeptisk. Tack vare henne blev spelningarna av.
Jag frågar honom om framtiden. Vid sidan av julshowen skriver han på en musikal.
– Den ska vara på en stor teater. Det ska vara tio, tjugo dansare på scenen. Det ska vara den bästa ljussättaren, scenografen, kostymören. Det ska vara jag och musiker på scenen. Allt ska sjungas. Ingen får prata.
Kommer det att bli så?
– Nej.
Han skrattar.