Kulturdebatt
I våras satt jag hemma vid gitarren. Vi hade just släppt vårt debutalbum som vi arbetat med i 18 månader. Våra låtar spelades på P3 och P4.
Men alla gig var inställda. Tysklandsturnén framflyttad på obestämd tid. Inga gig betyder inga intäkter. Ekonomisk stress. Vi sökte krisstöd.
Det blev avslag från både Kulturrådet och Konstnärsnämnden. Precis som för hundratals mindre artister. Pengarna räckte inte till åt alla som sökte.
Och nu är vi i oktober. Smittan ökar och regeringen meddelar mitt i allt att försvarsanslagen till militären också ökar med 27 miljarder. Samtidigt har kulturen fått 1,5 miljard att söka i krisstöd. Och vård, skola och omsorg får en satsning på 25 miljarder i höstbudgeten. Det satsas alltså mer extra pengar på att förebygga hotet från ryssen än hotet från viruset. Det känns inte rimligt någonstans.
Låt oss räkna. Hur många i Sverige har dött på grund av rysk aggression de senaste hundra åren? Och hur många har dött av pandemier? Att kulturen, vården, omsorgen och skolan får krisstödspengar som är mindre än summan som satsas extra på militären är både skevt och sjukt.
Jag skulle önska att fler protesterade mot det här. Att musikerna, och då inte bara jag utan även de stora artisterna, sa ifrån. Att fler kunde säga att eftersom kulturen belagts med i princip näringsförbud, så behöver den mer stöd - att bokarna, teknikerna, artisterna, producenterna - behöver stödet. För utan stödet kommer arbetslösheten och hopplösheten eskalera.
Och utöver kulturbranschen behöver vi också backa vården och omsorgen. De har utsatt sig för viruset eftersom det ingår i deras jobb. De har riskerat sina liv för att rädda andras.
Därför har jag ställt mig på gatan och spelat för våra hjältar i vården och omsorgen. Jag har gjort gig i Malmö, Uppsala och Stockholm. Jag har spelat in över 7 000 kronor tack vare bidrag från människor som vill stötta vårdhjältarna.
Jag säger inte detta för att verka duktig. Jag säger det för att det finns alternativ till att sitta hemma och vara tyst. För tänk om även större artister gick ut på gatorna och spelade. Belyser läget i kulturbranschen och i vården. Om de påminde folk på gatan och politikerna om hur befängt det är att lägga 27 miljarder extra på militären när så samhällsviktiga branscher som vården och kulturen går på knäna. Om de istället för att kräva lättnader i restriktionerna riktade in kritiken på den skeva fördelningen. För visst slår restriktionerna orättvist hårt mot kulturen jämfört med exempelvis resebranschen, men hade kulturen fått ett rimligt krisstöd istället för ett minimalt, hade det varit överkomligt.
Så min uppmaning till andra artister är: ut på gatorna och spela! Många av mina artistkollegor har en enorm genomslagskraft och skulle kunna bygga opinion. Låta musiken bli ett stöd för andra. För alla kollegor i kulturbranschen och för alla i vården och omsorgen.
För när det är tuffa tider hjälps vi åt. Min gissning är att det nya stödet på 1,5 miljard till kulturen inte kommer räcka långt. Regeringen och stödpartierna behöver omprioritera resurserna. Rusta samhället mot hotet från viruset snarare än hotet från ryssen. Så att kulturbranschen inte försvinner helt, och så att vården och omsorgen står pall för virusets härjningar.
Och när faran är över, då kan vi mötas live på konserter igen.