– Det blev ett jäkla liv när vi lånade in Bosse Hanssons mellotron – Tidningen Musikens makt anklagade oss för att ta jobbet från symfonimusikerna, berättar Hasse Bruniusson, före detta trummis i Uppsalabandet Samla Mammas Manna.
Under sina nära femtio år i musikbranschen har han varit med om en hel del, med allt från möten med svimfärdiga japanska fans till repetitioner i Samla Mammas Mannas hönshusstudio och progressivt nitiska musikjournalister. I kväll uppför Hasse Bruniusson åter gruppens musik på tioårsjubilerande Uppsala progressive rock festival.
– Det var festivalen som frågade om jag inte kunde spela lite Samla Mammas Mannas-material, så då bildade jag den här konstellationen med några vänner.
Från att ha spelat i diverse popband i mitten av sextiotalet hamnade Hasse Bruniusson 1969 i den progressiva rockgruppen Samla Mammas Manna tillsammans med Uppsalamusikerna Lars Hollmer, Coste Apetrea och Lars Krantz. Fast själv har han aldrig varit särskilt förtjust i etiketter.
– När vi började spela i Samla Mammas Manna var vi väldigt influerade av jazzen, men också av folkmusik. Själv var jag främst influerad av den brittiska så kallade Canterbury-scenen, med namn som Magma och Henry Cow, men också av The Doors och The Who.
Med andra ord skiljer sig alltså gruppens musik från den så kallade proggscenen med band som Hoola Bandoola och Blå Tåget. I den progressiva rocken som Samla Mammas Manna tillhörde, med andra svenska namn som Kaipa, Kebnekaise och Träd gräs och stenar, låg fokus istället på långa, ofta instrumentala, låtar med spår av konstmusik. Samla Mammas Manna turnerade flitigt under större delen av sjuttiotalet, både i Sverige men också i länder som England, Tyskland, Frankrike och Belgien i sina egenhändigt ombyggda turnébussar. Repeterade gjorde man i Lars Hollmers ombyggda hönshus, där Hollmer även bodde med sin familj.
– När man är ung vill man så mycket, och helst bli världsberömd på en gång. Visst var det en fantastisk tid, men samtidigt jobbig. Att spela de här gamla låtarna är att möta sig själv på ett märkligt sätt, säger Hasse Bruniusson.
Lars Hollmer, som gick bort 2008, minns han som en unikt begåvad musiker.
– Det är få musiker jag spelat med som också är konstnärer, men Lasse var just en sådan. Han kunde få till och med en Thore Skogman-låt att låta som sin egen.
1980 lämnade Hasse Bruniusson Samla Mammas Manna, men tio år senare återförenades gruppen i samband med hans fyrtioårsdag och fortsatte att verka i samma uppsättning fram till 1999. Själv har Hasse Bruniusson hunnit med en hel del utöver Samla Mammas Manna – han har komponerat teatermusik, hoppat in som dansbandstrummis och varit med och importerat de första digitaltrummorna till Sverige. Dessutom har han hjälpt till med att utveckla den svenskproducerade digitala trummodulen Nord.
– Många mytifierar lätt materiella instrument, när det ibland går lika bra med digitala medel. Men det finns retrofiler i alla genrer.
Under åren har Hasse Bruniusson också spelat i andra band, som The Flower Kings och det egna projektet Flying Food Circus. Inspiration kommer ur saker han hör och läser, som böcker eller intressanta samtal.
– Jag har svårt att skriva musik som en fabrik – det måste vara någon infallsvinkel på det hela.
Vardagsrummet i enplansvillan domineras av ett gigantiskt trumset inklusive en jättemarimba, där Hasse Bruniusson ”sitter och spelar när jag kommit hem på nätterna och tittar på rådjuren”. Och han är inte den ende trumintresserade i familjen – en av hans söner är hårdrockstrummis, tidigare i metalgiganterna In Solitude och numer i andra band.
– Det är med blandad förtjusning, med facit i hand vet jag vad det innebär att leva på musiken. Men det känns otroligt roligt att det är jag som lärt honom detta – det är sällan ett rent hantverk går i arv från far till son i dag.
Vad lyssnar då dagens Hasse Bruniusson på?
– Faktiskt en hel del på Skrillex och Swedish house mafia – jag är egentligen en technogubbe i proggkostym.
Och vad glimmar till i den från ett garage ombyggda studion om inte en Nord-trummodul signerad just – Skrillex.
– Om allt går åt helvete kan jag alltid sälja den här, haha.
Hasse Bruniusson spelar lördag 13 augusti på Uppsala progressive rock festival i Parksnäckan tillsammans med Håkan Almkvist på bas, Rickard Sjöblom på klaviatur och Roine Stolt på gitarr. Dessutom uppträder man lördag 20 augusti på Marknad och musik i äppellunden, Hagby.