Erik Andersson och Oskar Myrberg menar att Mephorash står för mer än det musikaliska uttrycket. De vill bygga upp stämningar, exempelvis genom att sampla ljudet från Uppsala domkyrkas klockor på en av låtarna på nya albumet.
Det är han och Oskar Myrberg som utgör Mephorash. I slutet på 2023 släppte duon "Krystl-Ah", det femte albumet sedan debuten 2011.
De två fann varandra redan i skolåldern, inte bara genom musiken. Även gemensamma erfarenheter av en uppväxt utan trygghet förde dem samman.
– Vi kommer från trasiga familjer med mycket otrygghet. Våld, missbruk och dåliga relationer har präglat barndomen för både mig och Oskar, säger Erik Andersson.
Tillsammans har de sökt och även funnit en stabilitet i livet genom musiken. Men det handlar verkligen inte enbart om det musikaliska uttrycket i subgenren esoterisk black metal. Mephorash står också för en estetik där sökandet efter andlighet och meningsfullhet får mycket utrymme.
Man skulle kunna säga att duons sökarljus är riktat mot livets motsvarighet till "The dark side of the moon". Där finns mycket att upptäcka och fundera över, menar de.
I både uttrycket och musiken anar man att ett visst släktskap med ett annat uppländskt black metal-band – Watain.
– Absolut, det var Watain som öppnade portarna för oss. När vi hörde dem första gången insåg vi att allt var möjligt, säger Erik Andersson.
Fast numera lyssnar de inte så mycket på metal utan hämtar inspiration från annat håll. På senare tid har det handlat mycket om att söka sig tillbaka till riktigt gammal, ursprunglig musik från andra världsdelar. De har också tagit intryck av klassiska tonsättare som Vivaldi och Mozart.
– Lyssnar man enbart på musik från den genre man själv spelar i sker det ingen utveckling. Det blir bara rundgång och ett enda idisslande till slut, säger Oskar Myrberg.
Han och Erik Andersson började spela under namnet Mephorash (en hebreisk term med rötter i judisk mysticism) i tonåren. På scen kallar de sig Mishbar Bovmeph och Mashkelah M'Ralaa.
– Vi spelade överallt där vi fick chansen – på öppen scen-kvällar och lokala talangtävlingar i Tierp och Uppsala. Vi var ett udda inslag som stökade till det bland alla singer-songwriters, ler Erik Andersson.
Kontrasten mellan de tidiga åren och sammanhangen de numera spelar i är stor. Förra sommaren var de bokade till jättefestivalen Hellfest utanför Nantes i Frankrike.
– Helt otroligt mycket folk. 80 000 på festivalen och över 10 000 framför den scen där vi spelade. Man fick nästan nypa sig i armen, säger Oskar Myrberg.
Under 2024 väntar ett knippe spelningar i Tyskland, Bulgarien, Österrike, Rumänien, Polen och Belgien.
Ändå betonar Erik och Oskar att för dem spelar de ingen roll om publiken är stor eller liten. Huvudsaken är att de når fram och lyckas beröra åhörarna.
– Vi gör inte det här för pengar eller kändisskap. Alla pengar som kommer in investeras i musik, utrustning och scendekor. Att inte blanda in pengar är en del av vår filosofi. Vi lever på lönen från våra vanliga jobb, säger Erik Andersson.
– Precis, drivkraften är samma som när vi startade. På ett sätt är vi nog fortfarande två 16-åriga snorungar från Tierp, ler Oskar Myrberg.
Vem döljer sig bakom masken? Troligen Mishbar Bovmeph eller Mashkelah M'Ralaa (alias Erik Andersson och Oskar Myrberg).
Under åren har de byggt upp en stabil publikbas som uppskattar deras musik och strävan efter djup och mening i tillvaron.
– Allt hänger ihop. Vi avskyr ytlighet och står för något annat. Det har gjort att vi fått trogna fans som också söker något bortanför livets all ytlighet. Vår musik kräver att man lyssnar aktivt. Den är verkligen inget man har på som bakgrundsmusik, säger Erik Andersson.
Det är han som skriver musiken, medan Oskar står för det konceptuella och texterna.
– Jag sitter inte med gitarren och tar ut låtarna. I stället känns det som om låtarna kommer till mig, jag hör dem i huvudet, ungefär som en kör. Det är märkligt och svårt att förklara, säger Erik Andersson.
– Det är ungefär likadant för mig. Jag kan sitta och lyssna på en podd och få en idé efter att ha hört nåt intressant eller skevt. Så var det när jag skrev texten till "Catoptrophilia" på nya skivan. Då hade jag hört ett resonemang om människor med spegelfobi. Fast vår låt handlar snarare om motsatsen, en sorts gudomlig narcissism, säger Oskar Myrberg.
Det samtalsämne som ger det absolut tydligaste svaret är ändå frågan om Mephorash skulle kunna tänka sig att vara med i Melodifestivalen.
– Absolut inte. Det konceptet är raka motsatsen till vad vi står för. Underhållning för underhållningens skull är skamligt. Det korrumperar konsten, säger Erik och får medhåll från Oskar.