Blyghet och prestationsångest har hindrat Jacco från att göra egen musik - fram tills nu. "Jag ville inte öppna munnen förrän jag levt ordentligt."
Han bodde en sväng i Svartbäcken en gång, men återvände snabbt. Det var Gottsunda som var hemma och det är där hans barn nu växer upp. Det är 15 år sedan Labyrint slog igenom med "Vår betong", hyllningen till Gottsunda och alla andra förorter. Jacco var då 20 år och den som sjöng på låten.
– Jag är ju sångare – men alla har alltid kallat mig rappare. Det är en stämpel man får när man kommer från orten och sysslar med musik. På ny skivan rappar jag faktiskt för första gången!
Han har alltid vetat att han kan sjunga och varit trygg i det, även om han kände sig blyg som barn. Men självförtroendet har vacklat även som vuxen.
– Jag har alltid varit osäker på mig själv när det gäller att syssla med musik, känslan av 'fake it till you make it' har aldrig riktigt släppt.
Labyrint hade sin avskedsspelning sommaren 2019.
– Ja, på Flurran, säger Jacco och leendet hörs genom telefonen.
Efter det bestämde han sig för att helt ägna sig åt sina barn och landa i sig själv. Levde på sparpengar och njöt av att inte vara på turné.
– Masse och Salla ville göra soloalbum med mig direkt efter Labyrint, men jag var tveksam. De hörde av sig med jämna mellanrum men jag hade ju inte hunnit leva, ha ett vanligt liv.
Nya skivan beskriver han som "maskrosig". Ur det svåra och tuffa har det sprängt fram något fint och bra.
Lusten kom till slut, men inte förrän Masse och Salla – från Salazar Brothers/Redline Recordings – hade gett upp. Prestationsångesten hade släppt under tiden han ägnat sig åt att vara pappa.
– Det var som att jag inte hade kunnat skapa eftersom jag ändå inte kunde leva upp till mina idoler – Tupac, Bob Marley, Zlatan. De var som gudar för mig och de hade gjort något ouppnåeligt. Jag kände mig inte värdig. Ribban har varit otroligt hög. Men så kände jag ändå till slut att jag levt tillräckligt länge och att jag inte är mindre människa än de, jag kan göra det här på min nivå och mitt sätt, säger han och tillägger att alla hans 35 år finns i den här skivan.
– Jag ville samla på mig erfarenhet innan jag öppnade munnen. Jag hoppas att jag kan åstadkomma något bra hos ungdomar med min musik. Papparollen har påverkat mig enormt, fått mig att mogna och gett mig insikter. Om jag inte fortsätter göra musik sviker jag mina barn, och andras barn.
Nya soloalbumet är djupt personligt med sånger om uppväxten. Det finns särskilt en låt som han själv inte vill lyssna på. "Det är för tungt."
Han beskriver skivan som "maskrosig".
– Förstår du vad jag menar? Den är sorglig, den påminner om allt som varit och om hur allt som blev, men också genomsyrad av tacksamhet. Ur allt det jobbiga kan något ändå blomstra upp.
Låtarna är sprungna ur djupt personliga erfarenheter, som till exempel "Kommer du ihåg", som handlar om hur Jacco och hans syskon periodvis bodde hos fosterföräldrar som misskötte dem.
– Den låten kan jag inte lyssna på själv, det är för tungt.
Han vill att hans musik ska vara en motkraft till gangsterrappen.
– Jag vill ge ungdomarna en chans via musiken, jag vill påverka dem. Men det gäller att fortfarande vara cool, jag kan inte vara ytterligare en vuxen som klagar, utan måste vara någon de ser upp till. Jag måste fortsätta var cool, när jag blir gammal ska jag bli trubadur med gitarr och hatt, säger han och skrattar.
"Det är fett med nybyggen här nu, men annars tycker jag Gottsunda är sig likt. Lite mindre hetsigt kanske."
Att stå på scen igen är något han längtar efter, men också fruktar.
– Jag är jättenojjig. Jag vet ju egentligen att jag gör det bra, att det är min grej, att ångesten släpper när jag väl börjar sjunga. Men det är som att jag inte kan ta med mig den känslan när jag klivit av scenen utan måste kämpa mig till den varje gång.
Planen är att göra ett par gig i sommar.
– Jag har kontakt med ett par tunga musiker, vi får se när och hur. Jag vill inte ut bara för att tjäna pengar, jag vill ha nåt sjukt bra när det väl är dags.
Det är 15 år sedan Labyrint slog igenom med "Vår betong", hyllningen till Gottsunda och alla andra förorter. Jacco var då 20 år.
Och visst skulle det vara bra för karriären att flytta, kanske till Stockholm, konstaterar han. Men hur skulle han kunna flytta från Gottsunda, tillägger han sedan retoriskt, där han älskar alla och alla älskar honom?
– Det är ju fett med nybyggen här nu, men annars är det samma Gottsunda som när jag växte upp. Kanske var det mer bråkigt och trasigt förr, mindre utbildat i allmänhet. Hetsigare på nåt vis. Nu är det svalare. Jag älskar Gottsunda, det skulle vara dumt att flytta från all familj och alla vänskaper jag byggt. Kanske köper jag en sommarstuga i Öregrund, så att jag kan gå på fiskarfesten som när jag var tonåring.