”Tåget ankommer snart till Uppsala”, säger en välbekant högtalarröst.
Ett souligt beat kickar igång låten ”Where I roam” av Logophobia, Uppsalaproducent som bland annat blivit hovleverantör av stämningsfulla hiphopbets till stans hiphoplegendar Organismen.
”Uptown is my home and where I roam” upprepas över melodin som ett kaxigt mantra. Rösten tillhör Big L och är en sampling av den sedan länge bortgångne raplegendarens låt ”Now or never”. Hans ”uptown” syftade på Harlem men alla gamla hiphopskallar i Uppsala vet att Uptown också är ett namn på vår stad.
– Jag brinner för beats och lyssnar supermycket på instrumentalmusik. I synnerhet hiphopbeats med 90-talssound men även mer elektronisk musik. Ur det intresset och passionen föddes en idé om att göra någonting tillsammans med andra i den här staden. Jag vet ju att vi är många som håller på, säger Martin Fredén.
Han är initiativtagare och projektledare för albumet ”Beats från Uppsala II”, där ”Where I roam” är öppningsspår.
Samlingen med instrumentala hiphopbeats av musiker från hela Uppsala släpps som vinylalbum på Kulturnatten när butiken Restyle har en stor fest på Sysslomansgatan.
Den första ”Beats från Uppsala”-skivan släpptes på Kulturnatten förra året, och hade 15 låtar av olika hiphopproducenter eller ”beatmakers” i Uppsala. Först tänkte Martin betala själv för satsningen.
– Men så pratade jag med Fredrik Nyström som driver butiken Restyle. Det kanske går att göra något lite större av det här, tyckte vi.
Nu kommer alltså ”Beats från Uppsala II”. Uppföljaren bjuder på mer av allt, plusmeny och extra ost.
– Första albumet hade ett jazzigt, ganska smutsigt New York-sound. Uppföljaren är mer varierad. Det skulle vara instrumentala hiphopbeats, i övrigt fick alla fria händer.
De 25 låtarna är alla gjorda av olika musiker, mellan 15 och 50 år. Alla kommer från Uppsala eller bor här.
Resultatet är en resa som rör sig från smutsig boombap i 90-talsstuk och mer lågmälda jazzproduktioner, till mörka och moderna trapbeats och vidare till det digitalt experimentella och elektroniska partylåtar.
Martin Fredén, 41, är till vardags lågstadielärare på Flogstaskolan. Han är uppvuxen i Sävja, och uppslukades i hiphopmusiken under det gyllene 90-talet med band som Wu-Tang och Mobb Deep. Sina första beats spelade han in genom att kopiera ihop låtpartier med kassettbandspelare.
– Sedan dess har jag hållit på och proddat av och till. Det här med musiken är det som skapar guldkant på tillvaron.
På ”Beats från Uppsala II” bidrar han själv med spåret ”KE pt. II” är en uppföljare till en tidigare låt. Båda handlar om en kompis som gick bort i suicid för tio år sedan. Orden “I'll never see him again”, återkommer i en melankolisk soulsampling.
– Det är ju så det är. Han har dött och jag kommer aldrig få träffa honom igen. Det är ett minnesdokument över vår kärlek till honom, säger Martin Fredén.
Nu hoppas han bidra till att ena Uppsala som hiphopstad. Uppsala har stark tradition inom genren. Samtidigt har scenen alltid varit splittrad.
– Organismen och Labyrint är Uppsalas två stora namn i hiphop. Och de är ju inne på olika spår så det kanske är ett exempel på spretigheten. Vi har många duktiga som håller på med både rap och beats men Uppsala saknar ett community som enar staden. De här albumen är ett försök att samla beatkulturen till någonting eget och förhoppningsvis så kan det fortsätta och hålla liv i kulturen.