Melodierna är glada, poppiga och dansvänliga. Men texterna är hårda. Fyllda av slang, svordomar och drogreferenser.
– Det är gatulivet, men på ett behagligt avstånd, säger han.
– Vi ville skapa någonting nytt. Jag gillar att mixa genrer och det kändes som en rolig korsning. Att göra det så poppigt som möjligt, men samtidigt med så råa texter som möjligt.
Simon Superti sitter på ett fik vid Brantingstorg i Salabacke, ett stenkast från där han växte upp. Det är han som har producerat artisten Adel, som är den just nu kanske klarast lysande stjärnan i den nya genren. Adels låtar “Skina” och “Spring” har tillsammans över 15 miljoner lyssningar på Youtube och Spotify.
Det är högre siffror än många av artisterna som du ser i morgonsofforna på TV.
– Det hela började med att Adel hörde av sig till mig när han satt i fängelse och ville ha beats. Jag hade knappt producerat någonting då, men när han kom ut så drog vi till studion och gjorde låten "Skina".
– När vi var klara råkade den läcka ut på nätet och på några månader hade den fått en miljon streams.
Den 30-årige Simon Superti är både en doldis och en veteran i hiphopsammanhang. Han har rappat i över 15 år och gjort musik med mängder av svenska rappare, bland annat under artist-namnet Simon Sez.
Men det är först nu som han fått sitt stora genombrott.
– För mig började allt med att jag ville rappa om mitt område, Salabacke. Men då var det inte så seriöst, det var mest roligt att rappa. Ärligt talat stod jag mest och hängde där borta, säger han, och pekar mot torget.
– Men när jag flyttade till Stockholm för några år sedan blev allt mer seriöst.
Simon Superti skrev nyligen på ett skivkontrakt med digitala musikbolaget Amuse och släpper i vår sitt debutalbum, där han både rappar och sjunger. Men det är som producent det verkligen har exploderat under det senaste året. Förutom gangsterpop-Adel producerar Simon Superti idag även kända, mer klassiska, rappare så som Dani M, Vic Vem, Z.E och Biggie Juke.
De två senare har, precis som Adel, miljontals lyssningar på de digitala musikplattformarna – trots att de saknar uppbackning från etablerade skivbolag, sällan syns i medierna eller spelas på radio.
– Jag tror många är fascinerade över hur de här grabbarna lever. Man får nog samma dos som när man kollar på en actionfilm. Det är gatulivet, men på ett behagligt avstånd.
– Men jag förstår att radio inte spelar musiken när man skriker "fuck the police" i den.
Att producera den här typen av musik är däremot inte helt oproblematiskt. Flera av artisterna som Simon Superti jobbar med kommer från så kallade problemområden, och sitter eller har suttit i fängelse. Den krassa verkligheten är att det som sägs i en låt idag kan leda till konflikter på gatan. För Simon Superti innebär det att han måste tänka sig för innan han spelar in musik med vissa rappare.
– Jag måste tänka två gånger innan jag bjuder in någon till studion, så att inte fel folk råkar hamna i samma rum. Det är tusen gånger råare på gatan nu jämfört med för några år sedan, och den här musiken och gatan hänger ihop.
Men du producerar ändå den här musiken, som har blivit väldigt populär. Känner du själv något ansvar för budskapet?
– Det är klart det finns gränser för vad man kan säga i en låt, men jag försöker samtidigt låta artisten vara så fri som möjligt. Sedan kommer jag från samma bakgrund som de här grabbarna, och även om jag själv har blivit äldre och inte skriker “fuck the police” idag så kan jag ändå förstå dem.