Med en pappa som är kantor och har lett körer hela livet har Magnus Wilhelmsson haft musiken med sig från födseln. Han har spelat trombon sedan han var tio år och använder flera olika instrument.
Att lyssna på Munhuggas musik är att lyssna på pys, suckar, munpruttar, growl och knarr, för att bara nämna några exempel, det är många upprepningar och snuddar emellanåt vid meditativ musik. Den är inte helt lätt att beskriva, det är a cappella men utan tydlig melodi och sjungen text. När artisten Munhuggas eller Magnus Wilhelmsson själv beskriver det säger han:
– Korsa dödsmetallsång, körsång och knövlig elektronisk musik så får du kanske nåt som liknar min skiva. Fast det är 100 procent röst, utan effekter.
Magnus Wilhelmsson har en bred musiksmak från dödsmetall och jazz till minimalistisk musik i artisten Steve Reichs anda.
Han har en bakgrund i Uppsalas eminenta musiksammanhang som manskören Orphei Drängar, OD, Allmänna Sången, Värmlands Nations kör och sjunger andra bas.
Var du en sån som lät och trummade rytmiskt när du satt i skolbänken?
– Ja visst! Jag har musiken med från födseln. Pappa är kantor och har lett körer hela livet. Jag har spelat trombon sedan jag var tio år, bland annat i Östgöta Nationskapell och i flera storband.
En av hans kompisar kallar musiken han gör för dark vocal ambient, lite som artisten Brian Enos elektroniska musik.
Magnus Wilhelmsson vill skapa en långsam, lågmäld musik som mest ligger och mullrar i bakgrunden och skapar stämning. Första albumet innehåller fem låtar, han har inspirerats av slutet på kompositören Anders Hillborgs verk "Mouyayoum" som finns inspelat av OD.
– Där sjunger alla den lägsta ton de kan frambringa och resultatet är ett härligt olustigt muller. Den känslan tänkte jag att man kunde basera en hel skiva på, säger Magnus Wilhelmsson.
Han säger att hans musik gör sig bäst på lite högre volym i ett mörkt rum, att den blir alltför platt i exempelvis en mobilhögtalare. Han letar efter märkliga riff, upprepade slingor, gärna lite omänskliga som han kan göra med sin egen röst, exempelvis klickande ljud som han associerar med science fiction och insektsläten.
– Jag vill åt det obehagliga där man hör att det är en människa men ändå inte, som growlandet, mullrandet, ett kul ljud att framkalla även om det kliar i halsen, säger han.