Stjärnskottet Synne Vinjes kristallklara röst fyller varje kubikcentimeter av den rustika Ånghammaren. Repetitionerna har nyss återupptagits efter lunch och det norska stjärnskottet laddar "Madame Butterflys" mest kända aria "Un bel dì vedremo" med så starka känslor att det är omöjligt att inte känna rysningar i hela kroppen.
Just den här eftermiddagen ägnar sig produktionen åt ett musikaliskt rep under dirigenten Niklas Tamms ledning. Då och då hejdar han den lilla orkestern och sångarna för att ta om ett parti eller påpeka något.
Att 30-åriga Synne Vinje skulle göra titelrollen Cio-Cio San var självklart för Niklas Tamm. Hon gjorde en roll även sommaren 2022 då Dvoráks "Rusalka – Sjöjungfrun" sattes upp. Debuten i Österbybruk beskriver Synne Vinje som en viktig händelse.
– Det var en fantastisk erfarenhet som betydde mycket för min utveckling. Jag mötte en trygg regissör i Niklas och kände att jag hade hans förtroende, säger hon.
Så du behövde inte särskilt mycket betänketid när Niklas frågade om "Madame Butterfly"?
– Å ena sidan är Cio-Cio San en drömroll för mig och jag har nog känt att den rollen finns inom mig. Å andra sidan grubblade jag på om jag verkligen var mogen att göra den redan nu.
Hon diskuterade saken med både sin agent och sina lärare, hovsångarna Karl-Magnus Fredriksson och Lena Nordin. Alla tre gjorde tummen upp och Synne Vinje sade förstås ja. Hade de avrått henne skulle hon ha följt deras råd, tillägger Synne.
Varför är det en drömroll?
– "Madame Butterfly" var den första opera jag såg. Det var i Oslo och jag var där med min mamma. Även för henne var det första besöket i ett operahus. Rollen i sig har ett stort djup, här finns allt från den inledande, lite naiva förälskelsen till det allra svartaste på paletten. Och så den oreserverade kärleken till sonen, den värmen och ömheten – det är som om moderskärleken trumfar allt.
På torsdag, lördag och söndagen finns chansen att se Puccinis klassiker i Ånghammaren, den rymliga lokal som en gång var brukets smedja. Ytterligare ett antal stolar ska klämmas in, men fler än cirka 250 får inte plats per föreställning. Allt pekar på utsålt.
Varför bara tre föreställningar?
– Det är helt och hållet en ekonomisk fråga, men som läget är i år önskar jag att vi hade planerat för en fjärde föreställning, säger Niklas Tamm.
Det var han som för några år sedan tog initiativet till satsningen Opera på Österbybruk. I mångt och mycket började det som ett familjeprojekt. Släkten Tamm förknippas fortfarande med Österbybruk och var under generationer ägare till bruket. Den verklige patriarken, friherre Per Adolf Tamm (1774–1856), han som kallades Gammel Tammen, var Niklas farfars farfars farfar.
Första operaprojektet sjösattes 2019 – "Orfeus och Eurydike". Sedan dess har Niklas Tamm och hans team satt upp bland annat "Carmen", "Rusalka" och "Dido och Aeneas" – idel klassiker.
– Det är en av idéerna med Opera på Österbybruk. Det ska vara traditionell, lättillgänglig opera för att få fler att upptäcka den här underbara konstformen. Därför spelar vi alltid på svenska, säger Niklas Tamm.
Samtidigt poängterar han att vana operabesökare också brukar ha stort utbyte av att besöka föreställningarna i Ånghammaren. Här får publiken en närhet som de sällan får i traditionella operahus.