Systrarna Lissy Abreu Ruiz och Ariadna Abreu spelar violin respektive gitarr. Bägge bor i Sverige men har rötterna på Kuba.
Thomas Rudberg och Antonio Hallongren har precis stigit av UL-bussen på Bruksgatan efter morgonens resa från Stockholm. Först tåg till Tierp, sedan buss till Lövstabruk med byte i Skärplinge.
Vi styr stegen mot den vackra parken framför herrgården. Där ligger Orangeriet som 9–11 juli kommer att fyllas av publik, musiker – och mattor. Den kala och stenlagda salen, som tidigare användes för att övervintra exotiska växter, bjuder nämligen inte enbart på en stämningsskapande inramning utan även ett ofrånkomligt eko.
– Men med hjälp av mattor på stengolvet och folk på plats blir akustiken faktiskt väldigt bra, försäkrar Thomas Rudberg.
Pianisten Rudberg och cellisten Hallongren har arrangerat kammarmusikfestivalen varje år sedan 2013. I fjol gjorde pandemin att det visserligen enbart blev ett par strömmade konserter utan publik på plats. Men i år är det dags för en riktig festival igen, med ett tema som sticker ut.
Rubriken lyder "El Gran Continente Americano". Det blir musik från hela kontinenten, från Sydamerika via den karibiska övärlden till Nordamerika. Kända tonsättare som Astor Piazzolla, Philip Glass, Amy Beach och Aaron Copland varvas med mer okända namn som Florence B. Price och Carlos Salzedo.
– Under festivalens första år hade vi inga särskilda teman. Men vi var unga studenter då och hade ingen erfarenhet av att arrangera festivaler. Efter några år insåg vi att om vi ska kalla oss konstnärliga ledare så krävs det ett mer genomarbetat program med en tanke bakom, ler Thomas Rudberg.
Formulär 1A vore att utgå från kända kompositörer i den europeiska traditionen. Men både Thomas Rudberg och Antonio Hallongren drivs av en lust att få publiken att upptäcka musik som måhända är mindre känd men knappast mindre storartad.
– Både vi och publiken växer med festivalen. Även vi lär oss nya saker och får nya insikter när vi utforskar musiktraditioner som ligger utanför mittfåran, säger Antonio Hallongren och lyfter särskilt fram temakonserten "Songs of Separation" med afro-amerikanska tonsättare i fokus (fredag 9/7 kl 16).
Samtidigt är båda medvetna om att de bara skrapar på ytan. Egentligen skulle det gå att bygga en hel festival utifrån var och en av de temakonserter som väntar under helgen.
I vanlig ordning medverkar även Rudberg och Hallongren på konserterna tillsammans med totalt ett tiotal inbjudna musiker. Att både arrangera och spela på en festival kan i och för sig vara lite körigt, men det brukar bli bra till slut. Maskineriet är ganska väloljat vid det här laget.
Faktum är att de redan kommit i gång med planeringen inför 2022 års festival, som blir den tionde i ordningen.
Kati Raitinen är solocellist i Kungliga Hovkapellet och har genom åren kammat hem flera Grammisar.
– Programmet är inte spikat, men vi har en tydlig bild av vilket tema vi vill ha, säger Antonio Hallongren
– Vi vill göra en helsvensk festival för att visa vilken enorm rikedom som finns i vår inhemska tradition, både historiskt och sett till den samtida musiken, fyller Thomas Rudberg i.
Men först ska årets festival genomföras. På grund av pandemin sätts publiktaket till drygt 40 i Orangeriet, medan det på den avslutande konserten i Lövstabruks kyrka finns möjlighet att ta emot betydligt fler.
Dagen före festivalstarten invigs för övrigt kyrkans nyinköpta Steinway-flygel av pianisten Staffan Scheja som ger en solokonsert.
Grammisbelönade Cecilia Zilliacus hör till de allra mest framstående violinisterna och behärskar de flesta genrer.