En förändring i årets turnéplan är att Krunegård sprider ut sig mer i landet. Han spelar på fler mindre orter under våren och hittills inte alls i hemstaden Stockholm.
Åh Uppsala, vad var jag nånsin för dig?
Åh Uppsala, vi kan väl va du med varann efter allt? sjunger Markus Krunegård i "Åh Uppsala" från 2007 om sin tid i staden.
När Markus Krunegård flyttade hemifrån i början av 2000-talet tog han steget direkt till musiklinjen på Wik folkhögskola där han stortrivdes. Flytten blev som en mjuk övergång till vuxenlivet. En frihet med vissa bekvämligheter.
– Det var en fantastisk tid, jag spelade massor och fick mat lagad av en husmor. Det blev som en light version av att flytta hemifrån.
Efter ett år av kreativitet blev det tvära kast. Norrköpingssonen, som också var intresserad av tabeller som barn, började plugga en frikurs i statistik på Uppsala universitet. Han flyttade till Gottsunda med kompisen David Nygård, som han senare skulle bilda bandet Laakso med. Kontrasten från att få mat lagad och umgänge på köpet på Wik, till att leta ett eget sammanhang själv blev stor.
– Jag begrep aldrig riktigt nationsgrejen. Jag var mest i Gottsunda. Där väntade jag mest på att jag skulle somna, sen att jag skulle vakna typ. Jag hade behövt någon som tog mig i handen och sa "här ska du vara". Någon slags mentor som guidade runt en i stan, säger Krunegård.
Kanske en "husmor" som leder en in i vuxenlivet?
– Ja, precis! Jag minns tiden som en kamp för att hitta ett sammanhang. Men det är väl en del av... att växa upp kanske. När jag har varit i Uppsala på senare år har jag fått jättefina upplevelser.
I februari släppte Krunegård sitt tionde album "Bastard". Att skriva det första albumet jämfört med det tionde ser han ingen stor skillnad i.
– Albumet handlar om det liv jag levt de senaste åren. Det skiljer sig liksom inte ett dugg från något annat album egentligen. Allt jag gör är väldigt personligt och nära, jag har svårt att göra något annat.
Markus Krunegård är nöjd med skivan. Det är en brokig samling låtar och den röda tråden är att försöka hitta saker som engagerar honom.
– När jag väl gör det blir jag som ett barn som sitter inne och bygger Lego när det regnar. Då tänker man inte på att det tar tid. "Oj, nu har det plötsligt gått sex timmar." Då är det bara frihet på något vis.
I februari släppte Markus Krunegård sitt tionde album "Bastard". Att skriva det första albumet jämfört med det tionde ser han ingen stor skillnad i.
13 mars spelar Markus Krunegård på UKK. Där har han spelat en gång tidigare men också gått på konserter. En förändring i årets turnéplan är att artisten sprider ut sig mer i landet. Han spelar på fler mindre orter under våren och hittills inte alls i hemstaden Stockholm.
– Jag tycker det är skitkul att åka runt i landet. Att få komma till massa olika ställen. Det känns som att flyga in i våren när man spelar varje helg.
Hur skiljer det sig att spela på en klubb jämfört med ett konserthus som UKK?
– Om en publik är svinpackad så blir det på ett sätt. Om folk sitter ner och lyssnar blir det på ett annat. Man får ju tillbaka vad man ger. Om man eldar på från scenen och publiken går i gång och ger tillbaka så blir det en rundgång. Det är kul med blandningen. Man får vara i stunden. Ta in rummet. Jag börjar fatta vad det betyder.