Klen återväxt oroar Stevensson

Hornisten Lennart Stevensson närmar sig slutet på ett långt yrkesliv inom musiken. Frågan är bara vem som ska ta över? Återväxten bland blåsmusikerna är alarmerande svag.

Lennart Stevensson (i mitten) har varit en av Linnékvintettens medlemmar sedan 1988. I påskas gjorde han sitt sista framträdande med den lilla brassorkestern.

Lennart Stevensson (i mitten) har varit en av Linnékvintettens medlemmar sedan 1988. I påskas gjorde han sitt sista framträdande med den lilla brassorkestern.

Foto: Stewen Quigley

Musik2021-04-16 20:03

Sedan 1988 har Lennart Stevensson spelat valthorn i Linnékvintetten och Uppsala kammarorkester. Inom kort går han i pension även om han formellt skulle kunna fortsätta i ytterligare två år.

– Jag känner mig färdig med mitt yrkesmässiga musicerande. Det är dags att gå vidare i livet, berättar han över en kopp kaffe i länsmusikorganisationen Musik i Upplands lokaler i UKK.

Men 66-åringen kommer knappast att låta sitt instrument ligga och damma på en hylla hemma i lägenheten i Stockholm. Planen är att börja spela med Polisens musikkår. Och nog kan det bli en och annan kyrkokonsert också. 

– Dessutom kommer jag att gå betydligt mer på konserter som pensionär. När man spelar själv hela dagarna är man inte lika sugen på att ge sig iväg på kvällen och lyssna på musik, säger han.

Fast allt sådant får förstås vänta till efter pandemin.

Musicerandet började i kommunala musikskolan hemma i Säffle. Där fanns en före detta militärmusiker vid namn Jan Lindqvist från regementet I1 i Karlstad. Han hade hand om all undervisning i blåsinstrument. 

– Han utgick från vad som behövdes till skolorkestern, så jag och mina två bröder tilldelades varsitt instrument. "Du ska spela valthorn, du klarinett och du trombon", sade han och pekade på oss, minns Lennart Stevensson.

Han började på Musikhögskolan 1973. Första anställningen efter examen var hos Norrköpings symfoniorkester. 

Men det var i Uppsala han hade sin klart längsta anställning.  Att ingå i Linnékvintetten under 33 år har varit mycket stimulerande intygar han, inte minst att få vara med och utveckla repertoaren för brassorkester. Flera samarbeten med körer har gett gott resultat. Även det barnprogram som bygger på Majas alfabetssånger och blev en riktig långkörare hör till höjdpunkterna.

– De sista uppdragen med Linnékvintetten var två streamade spelningar i samband med mässor i domkyrkan i påskas. Det kändes bra att sätta punkt där och då, säger han.

Något som känns mindre bra är den skriande bristen på unga blåsmusiker, i synnerhet på de lite smalare instrumenten oboe, fagott, tuba, trombon och valthorn. Det oroar inte bara Lennart Stevensson utan hela Orkestersverige.

– Nedskärningar på kulturskolan, brist på pedagoger och en tydlig minskning av antalet militärorkestrar ser jag som några av orsakerna, säger han.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!