Fröet till Sahara Hotnights Äterförening sÄddes nÀr gitarristen Maria Andersson besökte trummisen Josephine Forsman i Los Angeles. Sedan splittringen 2011 har de bara trÀffats sporadiskt alla fyra, och nu ville Maria Andersson ta upp bandtrÄden igen. Men ingen musik blev skapad i Ànglarnas stad, i stÀllet pratade de ut om förvÀntningar och rÀdslor.
ââHelt enkelt: kommer det att bli jobbigt, tar vi fram det sĂ€msta ur varandra? Eller kommer vi att skjuta in en god portion harmoni, sĂ€ger Maria Andersson.
Gitarristen Jennie Asplund flikar in:
ââVi kan verkligen locka fram det vĂ€rsta ur varandra.
Rockgruppen fick sitt genombrott som tonÄringar och slÀppte 1997 debut-ep:n "Suits anyone fine". TvÄ Är senare kom deras första album "C'mon let's pretend". Men Sahara Hotnights framgÄng innebar inte bara musikglÀdje, kÀndisskap och turnéer. Den blev Àven förknippad med stor stress och slitningar inom gruppen.
Krockade bussen USA
Jennie Asplund beskriver hur de under sina mest hektiska Är tillbringade större delen av tiden i en turnébuss i USA. Varje avklarad spelning bockades av pÄ en lista, sedan skyndade de vidare till nÀsta stad. Det fanns ingen felmarginal, en timmes försening innebar ett missat gig.
ââVi var med om en bilolycka i Klippiga bergen pĂ„ vĂ€g till Denver, och det var bara "nej, nu kommer vi inte att hinna". Vi trampade genom snön, kom till en by med en "diner" som bjöd oss pĂ„ varm choklad, medan tĂ„rarna rann.
De fick stÀlla in spelningen, och blev Ànnu mer försenade till resterande gig.
ââVi vĂ„gade inte köra för snabbt och blev livrĂ€dda varje gĂ„ng bilen Ă„kte pĂ„ halt underlag. Det var full PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), berĂ€ttar Jennie Asplund.
Samtidigt har aldrig musikskapandet, inspelningarna, repen eller konserterna varit problemet, sÀger de.
ââDet Ă€r klart att man har olika idĂ©er om hur saker ska lĂ„ta, men det Ă€r nĂ„gonting vi kan komma fram till. Det Ă€r mer "hur ska den hĂ€r grejen se ut pĂ„ Instagram?" Ja, vem fan bryr sig egentligen? Men det ska Ă€ndĂ„ tas ett beslut, sĂ€ger Jennie Asplund.
"Skulle vara modigt"
Det kommande albumet "Love in the time of low expectations" blev till under flera Ärs tid, nÀr de testade att arbeta med olika producenter. Eftersom de hade andra jobb i olika stÀder blev det svÄrt att fÄ ihop musikpusslet.
ââDet gick ett halvĂ„r mellan gĂ„ngerna vi sĂ„gs, men nĂ€r vi vĂ€l hade bestĂ€mt oss och repat in alla lĂ„tar gick det snabbt. Inspelningen var gjord pĂ„ tio dagar, sĂ€ger Jennie Asplund.
Maria Andersson berÀttar hur de spelade in "pÄ ett minimalistiskt sÀtt med smÄ byggstenar".
ââJag ville att det skulle vara lite modigt, att vi skulle slĂ€ppa en skiva av fler anledningar Ă€n att "det var lĂ€nge sedan". Det skulle inte vara sĂ„ lockande att starta upp igen bara för nĂ„got erbjudande om ett vĂ€lbetalt sjĂ€lsdödande gig, sĂ€ger hon.
Extra press
Under sommaren ger de sig ut pÄ turné, med start i UmeÄ, deras "andra hemstad". Med en timmes pendlingstid frÄn Robertsfors fick de sin första replokal hÀr.
ââDet Ă€r lite extra press, det kommer sĂ€kert att vara nervöst. Men vad Ă€r en spelning utan nerver? En trĂ„kig spelning, kan jag sĂ€ga. NĂ€r man tappade det, nĂ€r publiken var som en fond, dĂ„ var man ute pĂ„ hal is, sĂ€ger Jennie Asplund.
Vad som hÀnder nÀr turnén Àr avklarad Àr fortfarande ovisst. BÄde Johanna Asplund och Josephine Forsman vÀntar barn, och Maria Andersson konstaterar att de har ett litet fönster att jobba med till hösten, "en liten kÀllarglugg".
ââVi fĂ„r se om det hĂ€r blir en sommarkatt eller en tamkatt. Tar vi med oss katten efter semestern? Nu Ă€r det i alla fall bara sommaren som Ă€r inplanerad, sĂ€ger hon.