Ian Anderson har lett Jethro Tull i 57 år vid det här laget. Någon längtan efter en stilla pensionärstillvaro har han inte.
– Känner du till om vi har spelat i Uppsala tidigare? Jag kollade på Google maps härom dagen och tyckte att stan såg bekant ut, men jag är verkligen inte säker, säger Ian Anderson.
Telefonintervjun med UNT gör han i inspelningsstudion där låtarna till det kommande Jethro Tull-albumet mixas. 77 år gammal drivs han av en obruten lust till musiken. Turnéerna och albumen avlöser fortfarande varandra, trots att bandet bildades redan – håll i er nu – 1968. I Sverige var Tage Erlander statsminister och högertrafiken var nyligen införd.
Hur är det möjligt att Jethro Tull överlevt så länge?
– En blandning av uthållighet, desperation, frustration och andra faktorer som skapar kreativitet. Efter ett långt uppehåll släppte vi nya studioalbum 2022 och 2023, och att det skulle bli ännu en skiva i närtid trodde jag inte så sent som i våras. Men när låtskrivandet väl kommer i gång blir jag som besatt. Jag vill slutföra det jag påbörjat.
Att Ian Anderson är den enda kvarvarande originalmedlemmen har han minst sagt vant sig vid.
– Herregud, jag har varit "last man standing" sedan 1972. Närmare 30 bandmedlemmar har kommit och gått under åren, de har gjort avtryck på skivor och turnéer och är alla en del av Jethro Tulls historia, säger Ian Anderson.
Jethro Tull har i mångt och mycket varit Ian Andersons projekt ända sedan de tidiga åren. Då, i skarven mellan 1960- och 70-talet, blev bandet stilbildande med sin säregna mix av folkmusik, progressiv rock, visa, jazz och pop.
Själv säger Ian Anderson att det inte råder någon tvekan om att Jethro Tull är ett eklektiskt band. Influenserna kommer från skilda håll och har format ett unik musikalisk uttryck, som gett bandet en plats i rockhistorien.
Fast i början var det traditionell bluesrock som gällde. Precis som så många andra brittiska grupper tog allt fart på The Marquee Club i London.
– För mig handlade det mest om att folk skulle få upp ögonen för bandet. Jag ville aldrig ägna mig helt och hållet åt att spela musik som ursprungligen skapats av svarta musiker i USA. Det kändes inte rätt, lika lite som om jag fått för mig att satsa på klassisk indisk musik eller kinesisk folkmusik, säger Ian Anderson.
I stället lät han sin egen musik färgas av den tradition han själv är en del av – den engelska, skotska och irländska folkmusiken. Samtidigt är det svårt att helt komma runt enstaka toner av exempelvis blues och jazz, medger han.
Den karakteriska flöjden är och har alltid varit en del av Jethro Tulls och Ian Andersons signum.
Det instrument som bidrar mest till Jethro Tulls uttryck är tvärflöjten. Den trakterar Ian Anderson på ett alldeles eget sätt.
– Det var tack vare flöjten vi först blev uppmärksammade på The Marquee Club. Ett rockband med en snubbe längst fram som stod på ett ben och spelade flöjt, klart folk blev nyfikna. Så visst, flöjten har blivit vårt signum. Men det fanns fler band som använde flöjt. Vi var verkligen inte unika, säger Ian Anderson och nämner andra samtida storheter som Moody Blues, Traffic och King Crimson.
– Även Peter Gabriel spelade en del flöjt under Genesis tidiga år. Men han var klok nog att sluta med det, annars hade han riskerat att jämföras med mig, skämtar Ian Anderson.
Å andra sidan slutade Anderson att bära "sunflower hat" efter att ha sett Genesis på scen.
– Så man kan väl säga att vi är kvitt.
Några flöjtlektioner blev det aldrig för Ian Anderson, han betecknar sig som självlärd på det mesta i musiken och livet.
– Det är inget jag egentligen är stolt över. Jag hade säkert blivit en bra flöjtist snabbare om jag tagit lektioner. Detsamma gäller noter som jag aldrig lärt mig läsa eller skriva. Men det har fungerat ändå.
Tunggung på scenen under en konsert i Budapest 2004. Till höger om Ian Anderson ses gitarristen Martin Barre (som var medlem 1969–2012).
Om ett par veckor samlar Ian Anderson ihop bandet och fortsätter sin "Seven decades tour" med start i Sverige (Uppsala och Stockholm). Därefter väntar en mängd konserter fram till maj 2025. München, Berlin, Paris, Neapel, Milano, Istanbul hör till de städer som ska besökas. Suget efter Jethro Tull är fortfarande stort, inte minst i det seniora segmentet.
– Samtidigt är det ju så att en stor del av våra ursprungliga fans har gått ur tiden eller för skraltiga för att gå på konsert. Det är tråkigt men illustrerar livets gång, säger Ian Anderson.
Fotnot: Men hur var det med Uppsala egentligen? Har Jethro Tull någonsin spelat här? Hos Uppsala musikarkiv finns inga konserter listade. Däremot har ett par Uppsalabor hört av sig till UNT och berättat om att bandet faktiskt spelade här 1968 eller möjligen 1969. I tipsen nämns V-Dala och Universitetsaulan.
Ian Anderson plockade fram tvärflöjten redan på de första klubbspelningarna i London på 60-talet. Sedan dess har flöjten varit hans ständiga följeslagare.
Ian Anderson med en akustisk gitarr i högsta hugg vid ett framträdande i Stuttgart 1982.