– Jag är marinerad i Fred Åkerströms och Bob Dylans musik alltsedan jag var nyfödd. Och första gången jag hörde Ale Möller och Lena Willemark blev jag alldeles såld på folkmusik! Det har hållit i sig, säger Sofia Karlsson.
Hon talar lugnt och eftertänksamt i telefonen och med flera tankepauser inbakat i meningarna. Men man kan också höra mycket glädje i hennes röst. Sofia Karlsson beskriver den pågående Sverigeturnén som en fest för det senaste albumet, "Regnet faller utan oss". Uppsalapubliken kan nog räkna med att få höra material från den. Men också från hennes tidigare album, där all musik är hennes egna tonsättningar.
Fyra Grammisar har hon hunnit få under den än så länge nio år långa karriären. Fast hennes yrkesval var inte självklart.
– Musikhögskolan gick jag av nyfikenhet och lust att lära, inte för att skaffa någon yrkesutbildning. Egentligen var jag inte särskilt bra på musik när jag var runt tjugo år. Det var först några år senare som jag insåg att jag kunde ha musiken som yrke.
Rösten, den glasklara sopranstämman, undviker hon att drilla med skalövningar. I stället sjunger hon när hon diskar eller i duschen. Hon menar att musklerna i kroppen måste vara igång för att rösten ska utvecklas.
– Att hitta min egen röst har varit en lång resa för mig. Röstens utveckling blir jag aldrig färdig med, det finns alltid ett steg till att ta. Även när det gäller min musikaliska utveckling överhuvudtaget.
Tre år har det tagit henne att få den nya skivan färdig. Anledningen till att det tagit lite längre tid än vanligt är att Sofia Karlsson blivit mamma till en nu fyraårig son. Hennes prioriteringar har ändrats något, men fortfarande skriver hon mer än vad som sedan faktiskt kommer med på skivan.
– Jag brukar rensa mycket innan jag bestämmer mig. Men jag brukar tänka då att det kan finnas något vackert i det ickeperfekta.
Visst har hon besökt Uppsalas scener under tidigare turnéer, men fredagens konsert är den första hon gör på Konserthusets scen.
– Jag har med mig ett underbart band som består av Lisa Rydberg på fiol, Sven Lindvall på bas och bastuba, Huxflux Nettermalm på trummor och såg, Henning Sernehede, gitarr och sång och Gustav Ljunggren på allt möjligt, berättar Sofia Karlsson.
Särskilt verkar hon glädjas åt sågen som ackompanjerande instrument. Kanske inte så långsökt för en som debuterade med egna tonsättningar av Dan Anderssondiktning från de djupa Dalaskogarna.