Festivalen grundades av pianisten Thomas Rudberg och cellisten Antonio Roland (tidigare Hallongren) 2013. Sedan dess har duon fungerat som dess konstnärliga ledare. Men i år gör de ett uppehåll.
– Båda har haft ont om tid, Antonio har varit pappaledig och Thomas har gjort militärtjänst. Jag har ju spelat på festivalen flera gånger sedan starten och fick frågan om jag ville ta över i sommar, berättar Kati Raitinen på telefon från Båstad.
Även där arrangeras en årlig kammarmusikfestival. På den festivalen spelar bland många andra den Grammisbelönade Zilliacuskvartetten, där Kati Raitinen är en av medlemmarna. Hon är sedan många år en efterfrågad frilansmusiker men har också en tjänst som solocellist och stämledare i Hovkapellet på Kungliga operan.
Att tacka ja till att leda festivalen i Lövstabruk i Norduppland behövde hon ingen längre betänketid för.
– Det här jobbet innebär att jag får uppleva en upptäckarglädje som är oslagbar. Känslan att studera noterna till ett beställningsverk är fantastisk, precis som lyckan att upptäcka ett gammalt verk som legat begravt i något arkiv. För det händer att man hittar alldeles underbar musik som aldrig riktigt nått fram. Inte sällan handlar det om kvinnliga tonsättare som inte tagits på allvar, säger Kati Raitinen.
Hon är också förtjust i festivalen för att programmet är genomtänkt. Inget lämnas åt slumpen, det finns alltid en röd tråd i repertoaren, menar hon.
– Dessutom är festivalen speciell i och med de vackra omgivningarna, kyrkan och bruksmiljön. Det är nästan overkligt att åka genom de djupa skogarna i flera mil och så plötsligt öppnar sig den här platsen, säger Kati Raitinen.
Lövstabruks festival är den enda av landets kammarmusikfestivaler som helt och hållet är inriktad på svensk musik. Det är en medveten strategi men har inget med traditionell nationalism att göra, betonar Kati Raitinen.
– Inom musiken är landsgränser egentligen konstgjorda barriärer. Samtidigt är det ju så att om ingen intresserar sig för det egna landets musik så blir den ju inte spelad. Och det finns så mycket fint att upptäcka i den svenska musiken, både äldre och samtida, säger Kati Raitinen.
Hon skriver själv i presentationen på festivalens hemsida: "I avgränsningen ligger utmaningen men också belöningen".
En av dessa belöningar är ett av öppningskonsertens musikstycken, "Beställningsverk för 12 celli", av Loke Risberg (tidigare Susanna Risberg, mest känd som jazzgitarrist).
– Det är nyskriven musik av en ung kompositör. Att som musiker få upptäcka och tränga in i ett sådant verk är fantastiskt, säger Kati Raitinen.
Öppningskonserten på fredagskvällen 5 juli i Lövstabruks kyrka har rubriken "Cellomax – stora tankar". Den konserten är verkligen späckad med musik skriven för cello, med ensembler på allt mellan 3 och 12 instrument.
– Jag ser så mycket fram mot den konserten att det är löjligt, säger Kati Raitinen och skrattar.
Hon är förstås en av de tolv cellister som medverkar. Och det är givetvis ingen tillfällighet att den öppningskonsert hon satt samman i egenskap av konstnärlig ledare består av uteslutande cellomusik.
– Nej, man får ju passa på. Och gräva där man står, säger hon och citerar en kollega som spelar violin:
– En cello är ju fantastiskt, två underbart och tolv måste ju vara sjunde himlen.