Riitta-Liisa Valijärvi, lektor i finska vid Institutionen för moderna språk på Uppsala universitet, är en av tre redaktörer för den nyutkommna antologin ”Multilingual Metal Music: Sociocultural, Linguistic and Literary Perspectives on Heavy Metal Lyrics”.
Varför är metal intressant för forskare?
– För mig är heavy metal inte bara en musikgenre utan också en subkultur. Det handlar om en värld som är okänd för de flesta, men genom texterna kan vi få veta mer om den. Dessutom är heavy metal ett globalt fenomen. Därför blir det intressant att jämföra hur texterna och uttryckssätten skiljer sig åt mellan olika länder. Genren är också relativt ny och inte särskilt analyserad ur akademisk synvinkel, säger Riitta-Liisa Valijärvi.
Själv tycker hon att det varit mycket spännande att arbeta med antologin där forskare från flera olika länder medverkar. Kapitlen består av statistiska analyser, antropologiska studier, litterära analyser, sociologiska perspektiv med mera.
– Jag är själv inget metalhead, men är intresserad av populärkultur plus att jag är finska, ler Riitta-Liisa Valijärvi och påpekar att heavy metal är betydligt mer mainstream i Finland än i Sverige.
– Metal spelas mer på vanliga radiokanaler och ses inte som en extrem genre. När Finlands hundraårsjubileum firades 2017 fanns en särskild heavy metal-sal på Nationalmuseet, så man kan nog säga att metal är en del av vår identitet. Heavy metal är också en av få exportvaror när det gäller finsk musik.
Riitta-Liisa Valijärvi är noga med att påpeka att den heavy metal som hon och kollegerna grottat ned sig i är den mörkare och hårdare variant som växte fram på 1980-talet. Den musiken byggde i sin tur på arvet från exempelvis Led Zeppelin, Black Sabbath och Uriah Heep.
– Jag ser metal som en extrem version av hårdrock, den är farligare och svårare att ta till sig. Estetiken skiljer sig en hel del också, titta bara på death metal eller goth metal.
De teman som tas upp i låttexterna handlar till stor del om strider, våld och död, enligt Riitta-Liisa Valijärvi. Men där finns också andra ämnen – gudar och gudinnor, historia och mytologi till exempel. Kärlek är ett annat tema liksom pacifism, humor, ordlekar och parodier.
Vissa band använder sig också av litteraturhistorien. Baudelaires dikter har tonsatts, och i Finland finns band som inspirerats av texterna i nationaleposet Kalevala.
Engelska texter är, som i all annan populärmusik, vanligast.
– Det språket är förstås mest gångbart om man vill nå ut och kanske få kommersiella framgångar. Men en hel del band vill i stället hålla sig till det egna språket. Även om det rör sig om ett litet språkområdet som jiddisch eller finska till exempel, säger Riitta-Liisa Valijärvi.
Då handlar det ofta om grupper som ägnar sig åt folkmetal, en subgenre där heavy metal och folkmusik blandas.
– Sådana band vill vara autentiska och lokalt förankrade. Ofta vill de också markera motstånd mot globaliseringen, eller visa hur udda de är genom att sjunga på latin.
Fast hur viktiga är texterna för dem som älskar metal?
– Det är nog ungefär som med all annan populärkulturell musik. Det allra viktigaste är hur musiken låter och så länge texterna håller sig inom vissa ramar. Man kan ju gilla artister utan att egentligen begripa vad de sjunger om.