När biljetterna till helgens konsert med Noice släpptes i slutet på förra året blev det biljettrusning – så pass att en extrakonsert fick läggas till. Nu är även den slut. Erik Sjölander, bokare på Katalin, medger att de blev ganska förvånade.
– Jag trodde att första konserten skulle sälja kanske 300 biljetter. Men som det sett ut nu hade vi nog kunnat sälja ut en tredje kväll.
Bandets relativt korta storhetstid i början på 80-talet har de senaste åren aktualiserats genom både musikal och SVT-dokumentär. Även om detta kan ha genererat nya fans, så tror Erik Sjölander att det framförallt handlar om nostalgi.
– Hundra procent. Man har ju stark anknytning till det man lyssnat på som ung, säger han.
Konserterna med Noice är inte de enda nostalgidoftande spelningarna i år. 2023 kan Uppsalaborna avnjuta bandets dåvarande poprivaler Gyllene Tider, tyska synthikonerna Alphaville och 90-talets eurodancekung E-Type. För att bara nämna några.
Patrik Juslin forskar och undervisar i musikpsykologi på Uppsala Universitet. Även han tror att det stora intresset för denna typ av akter handlar om att minnas yngre dagar. Ungdomsåren är formativa när det kommer till vårt musiklyssnade.
– En del forskare tror att det sker en slags prägling av musiksmak då. Vårt episodiska minne gör att vi tenderar att komma ihåg särskilt mycket från ungdomen i allmänhet, så den musik vi lyssnade på då väcker fler minnen än musik vi lyssnar på senare.
Nostalgin blir viktigare ju längre upp i åldern man kommer, och fungerar som en "ljudande backspegel" när vi ser tillbaka på våra liv, menar Patrik Juslin. Fenomenet är däremot inte något nytt, och han tror inte att vi har slutat vara sugna på att upptäcka ny musik.
– Nostalgi har alltid funnits. Det som utmärker tidsåldern vi är i nu är att musik är mer tillgänglig än någonsin. Det gör det lättare att lyssna nostalgiskt, men även att utforska ny musik. Båda de aspekterna spelar viktig roll hos de flesta musiklyssnare.
Erik Sjölander är inne på samma spår. Han tror inte att den pågående nostalgivågen hämmar intresset för nya liveakter.
– Det är nog snarare tvärtom. Vi säljer ut både Noice och Sara Parkman. Man blir lite sugen på att titta på det gamla, sen vill man se nya saker. Det finns ett allmänt sug efter livemusik just nu.