Konsert
Uppsala Kammarorkester
Konserthuset torsdag
Okej, han hade gjort det tidigare, dirigent Hanson, i början av förra året. Men ändå, han fick inte så lång instuderingstid på repertoaren när Gérard Korsten blev indisponerad. Men det märktes inte, musiken satt mestadels där den skulle och orkestern följde fint i både långsamt känsliga passager liksom fullt ös.
”Svenska favoriter” hade kvällens program fått som rubrik, låt vara att det var internationella FN-dagen men man kan inte alltid vara PK. Och det finn sju mängder av svensk musik som förtjänar att lyftas fram ur garderoben. Här koncentrerade man sig på tre ”generationer: 90-talisterna, 30-talisterna och modernisterna.
Som start och avslutning bjöds på popgodis inom den klassiska musiken. Dag Wirens ”Preludio” ur ”Serenad för stråkorkester” gjordes sådär lekande lätt som den ska, lite vårkänsla, men kanske ur E A Karlfeldts höstperspektiv då. Man kunde riktigt se löven virvla. Hugo Alfvéns ”Vallflickans dans” ur ”Bergakungen” i en livlig version fick sätta punkt. Även Alfvéns ”Elegi” ur ”Gustav II Adolf” gjordes i en vacker tolkning.
Däremellan bjöds på fem utdrag från Hilding Rosenbergs innovativa danssvit ”Orfeus i stan” med mängder av humor och roliga ljud från orkestern. Rosenberg lånade lite från Glucks ”Orfeus och Eurydike” men annars låg han oordentligt i framkant på 20-talet.
Två elakingar till musikkritiker likaväl som benådade kompositörer fick också komma till tals. Wilhelm Peterson-Bergers ”Sommarsång” ur ”Frösöblomster” får också räknas in i popgodiset, pianomusik från början som orkestrerades framgångsrikt. Kontroversielle Kurt Atterberg gjorde musik som stått sig vilket visades i hans ”Hornkonsert i a moll”.
Där var Fredrik Dickfelt duktig solist. Han sitter annars med i orkestern men fick chansen här att stå framför den. Det fick också likaledes skickliga oboisten Malin Klingborg i en sats ur Erland von Kochs ”Oboekonsert” och fingerfärdiga Lena Jonhäll i Lars-Erik Larssons ”Klarinettconcertino”. Roligt att ta fram solister ur den egna ensemblen, med så här gott resultat även om trion såg lite ovan ut.
Kvällens kompositörer kompletterades av en sats ur Ingvar Lidholms pregnant sköna ”Konsert för stråkorkester” samt första satsen ur Wilhelm Stenhammars laddade andra symfoni, konsertens mest livliga stycke. Men så har det också undertiteln allegro energetico. Det kan behövas i det tilltagande höstmörkret.
Mattias Lundberg presenterade förtjänstfullt programmet.