– Jag har bitit på naglarna i fem veckor, säger Mats Hellquist när han sammanfattar sin semester.
Bob hunds basist sitter på scenen i Mallas sal på Stadsbiblioteket i Uppsala, tillsammans med gitarristen Conny Nimmersjö. Den senare har njutit av att för första gången i sitt liv varit ledig under en sammanhängande period.
Anledningen är att Bob hund inte har spelat en enda gång under 2024. I stället turnerar de med biografin "Nybörjartur, livet ut". Den bygger dels på samtal med bokens redaktör, journalisten Jakob Nilsson. Dels har dagböcker hjälpt dem att minnas åren som gått. På scenen tar Conny Nimmersjö fram en liten, sliten, anteckningsbok från 90-talet ur fickan.
– I den här kan man exempelvis läsa om vem som kom sent till repet, förklarar han.
Hur god stämning och ordning har upprätthållits i indierockbandet sedan starten 1991 är det många som undrar, däribland journalisten Josefin Sundström som leder kvällens författarsamtal. Mats Hellquist svar är att bandet håller i 30 minuter i taget, sedan tänker någon att "nu skiter jag i det här" och så upprepar det sig, och har gjort i mer än 30 års tid.
– Anledningen är väl också att vi inte klarar oss på egen hand. Vi är för dåliga helt enkelt, lägger Conny Nimmersjö till.
För att inte "bygga upp avsky i veckor" som Mats Hellquist skämtsamt uttrycker det, ses bandet nu varje vecka i ett digitalt mötesrum. Men den sortens preventiv konflikthantering var inte möjlig den 15 oktober 1994.
Det var Bob hunds hundrade spelning, och fjärde i Uppsala. De skulle spela i Missionskyrkan.
– Vi hade tackat ja, men inte förstått att det var i kyrkans regi, berättar Conny Nimmersjö.
Och när bandet insåg det – bröt konflikten ut. En av bandmedlemmarna kände sig inte bekväm med att "svära och så" under korset, förklarar gitarristen.
– Han ville åka hem helt enkelt. Ställa in. Då var vi så här nära att splittras, säger han och måttar med sina fingrar.
Bandet satte sig utanför kyrkan. Där såg de 15-åringar bli nekade i dörren för att de luktade alkohol.
– 15-åringarna började då bära in våra instrument i lokalen, och låtsades vara våra tekniker. Vi sa ju bara jahapp när de passerade in, säger Mats Hellquist.
Och konflikten, hur löste ni den?
– Ja det var bara att brotta ner honom och släpa upp honom på scen, säger basisten.
Vem det var av bandmedlemmarna som gav upphov till krisen håller de för sig själva.