– Det är lite av en dragkamp mellan Dalarna och Uppland om var han hör hemma, man delar ju ofta upp folkmusiken efter landskap. Men i detta fall bör de nog dela på honom, säger författaren och spelmannen Peo Österholm, som leder ett seminarium om Hjort Anders på Oktoberstämman.
Det var när han skrev en bok om Bingsjö, där Hjort Anders växte upp, som han upptäckte att det i år är 150 år sedan spelmannen föddes och därför tog initiativet till ett firande.
Och mycket riktigt har Hjort Anders en stark koppling till båda landskapen. Han föddes i Bingsjö på Rättviks Finnmark där han lärde sig spela dansmusik till fiol av byns spelmän. Bingsjö ligger på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland och flera års säsongsarbete på andra sidan landskapsgränsen gjorde att han lärde sig låtar också ur Hälsingetraditionen. Men mest inspirerades han av spelmannen och läromästaren Pekkos Per.
– Hjort Anders var annars väldigt nedlåtande mot andra spelmän och tyckte att de inte kunde spela, men Pekkos Per höjde han till skyarna. Det var hans stora idol, säger Peo Österholm.
Tillsammans med fru och nio barn bodde Hjort Anders på Hjortgården i Bingsjö, men det var uppenbart att hans talang låg i musiken och inte i att sköta en gård.
Efter ekonomiska svårigheter såldes Hjortgården, och 1906 flyttade den stora familjen till Altuna i Börje utanför Uppsala. Senare också till Håga och därefter till Vänge, där familjen bodde i 18 år.
Flytten till Uppsala innebar en ny period i Hjort Anders liv. Här träffade han låtupptecknare Nils Andersson och blev god vän med konstnären och spelmannen Bror Hjorth. Viksta-Lasse, Johan Olsson och den nu ännu verksamme Ole Hjorth, Brors Hjorts son, fick stor betydelse för hans musicerande.
– Jag ser tre anledningar till hans storhet. Dels förde han med sig Bingsjötraditionen till Uppland och sedan ut i resten av Sverige. Det fanns ett 40-tal låtar upptecknade efter Pekkos Per som Hjort Anders tog med sig ut i landet, tillsammans med andra Bingsjölåtar.
Hjort Anders skrev också egen musik, som var tydligt påverkad av hans vistelse i olika landskap. I stället för de ofta tekniska Bingsjölåtarna hade hans kompositioner ett mer melodiskt musikspråk, och var väldigt ”Hjort Anderska” enligt Peo Österholm.
Ett tiotal av hans låtar hör till standardrepertoaren inom dagens svenska folkmusik, exempelvis ”Trettondagsmarschen” som skrevs när han bodde i Börje.
En tredje del i hans konstnärskap var hans spel, som få kunde mäta sig med. Om detta vittnar exempelvis vinsten i en spelmanstävling i Mora 1908.
Han blev också inbjuden av Anders Zorn till att spela på Skansen, dit han sedan ofta återkom.
– Den betydelse han har haft för svensk folkmusik går inte att mäta. Han är 1900-talets största svenska spelman, det tror jag att man i alla landskap skulle vara villiga att erkänna. Han har haft ett enormt inflytande, inte minst för att han förde ut Bingsjölåtarna som spelas mycket än i dag. På varje spelmanstilställning hörs något av Hjort Anders.
Hans musik spelas i dag av såväl äldre som yngre spelmän och – även utanför landets gränser. En av dem som medverkar på Oktoberstämmans hyllningskonsert är den brittiska violinisten Bridget Marsden.
– Jag kom i kontakt med svensk folkmusik och Bingsjölåtarna genom en vän för tolv år sedan. Musiken gick rakt in, den lät bekant men annorlunda på samma gång.
Hemma på studentrummet i Cambridge lyssnade hon intensivt på gamla arkivinspelningar med Hjort Anders, som hon transkriberade och imiterade ned till minsta kvartston. På inspelningarna fanns också Hjort Anders egna presentationer av låtarna, och med hjälp av en ordbok lyckades Bridget Marsden så småningom pussla ihop betydelsen.
– Jag hade spelat klassiskt tidigare, men efter att ha hört Bingsjömusiken slutade det med att jag flyttade till Sverige för att studera på musikhögskolan. Jag ville vara mitt i musiken och träffa andra som också spelade svensk folkmusik.
Vad var det med Hjort Anders som grep tag?
– För mig handlar Bingsjötraditionen mycket om att den är så fri. Det finns så stor plats för personligheter som Hjort Anders och Ole Hjort att göra något helt eget av musiken. Här finns ett uttryck som känns ganska modernt. Man hittar kärnan och gör sedan sin egen tolkning.
Tidigare i år släppte hon sitt debutsoloalbum, ”When I listen to Bingsjö”, och hon har efter det startat ett grupprojekt där de spelar Bingsjölåtar.
Så lever Hjort Anders arv vidare.