Jae repar med sin vän Thomas Meuller.
Högst upp i Ungdomens hus sitter Josiah "Jae" Dillmar och repar med sin vän Thomas Meuller. Studion tillhör Sideline Society, ett kreativt kollektiv som Jae varit med i sedan tonåren. När han nu ska packa ner pojkrummet i Gottsunda är kollektivets gemenskap extra viktig för honom att ta med till huvudstaden.
– Det här är ett rum fullt av kreativitet. Det finns inget som förenar oss mer än vänskap, passion, och intresse, säger han.
För Josiah Dillmar började det med en bongotrumma. Han beskriver sig själv som en “spretig unge som gick runt och slog på allting”. Därmed var instrumentet ett självklart val när föräldrarna ville att han skulle skolas i musiken. Grundskolan tillbringade han motvilligt på Uppsala Musikklasser.
– Om det är något jag hatar mer än vad jag älskar musik så är det att bli tillsagd vad jag ska göra. Så när musik tvingades på mig var det omöjligt att jag skulle hålla på med det.
Ungefär samtidigt som han började gymnasiet slog svensk hiphop igenom på riktigt. Helt plötsligt blev musiken mer närvarande än någonsin, när den inte längre var obligatorisk.
– Hiphop blev värsta kulturen på vår skola. Ofta tog vi en dator, satte oss i ett grupprum och freestylade. Men musiken kändes fortfarande inte prestigefylld – det var antingen en sista utväg eller en hobby.
Låten "Ta mig hem" är en hyllning till hemstaden. "Det Uppsala jag växte upp i. Jag har mitt folk överallt i den här staden", säger Jae.
Vissa skolkamrater såg det som mer än en hobby. Själv var han fast inställd på plugget och det tog honom till fastighetsmäklarprogrammet i Gävle. Men efter två högskoleterminer präglade av pandemi fick han nog. Med hans egna ord var det helt enkelt dags.
– Allt bara exploderade i mig. Jag hade en vän från gymnasiet som alltid var väldigt på mig om att börja göra musik. Så jag ringde honom och sa “vi kör”.
Efter en tids prövning i studion uppmuntrades han av en kompis att söka till en tävling där Sveriges bästa freestylerappare skulle koras. Jae var först skeptisk till tävlingen, men några rundor senare stod han som vinnare. Han beskriver det som att han “kom in i
branschen baklänges” och att det kom med sina risker.
– Det kan gå väldigt snabbt. Om du inte är redo att jobba är det lätt att bli för bekväm och glömma att du inte är där de här andra människorna är än, de som har tio år bakom sig.
Gästrappare på EP:n "Långt ifrån Stockholm" är Yasin, en av de största artisterna i svensk hiphop. "Vi kan inte vänta, det händer i år", rappar Jae på deras låt "Tankarna".
I höstas släppte han sin sexspåriga debut-EP "Långt Ifrån Stockholm". Titeln var han säker på från början, och han lägger mycket betydelse i den.
– Det finns en bild av att man är klar om man tar sig till Stockholm. Och i min bransch representerar Stockholm normen för vad en artist ska vara. Så "Långt ifrån Stockholm" betyder att vi är långt ifrån klara, och långt ifrån vad folk vill att vi ska vara.
Molnet är symbolen för kollektivet Sideline Society och är målat på väggen i deras studio.
Jae är mån om att ta med sig “Uppsalakulturen” till Stockholm. Hans bild av den kulturen lyser igenom på låten "Ta mig hem", där han demonstrativt räknar upp flera av Uppsalas postkoder och konstaterar: “alla här ska äta, finns ingen segregering, allting här är sammanflätat”.
– Det Uppsala jag växte upp i, det är som Labyrint sa: “Hela stan är där: både blattarna och svennarna”. Jag vill inte få det att låta som att det inte finns segregation alls. Men själv har jag mitt folk överallt i den här staden.