Den 29 juli inträffar ett kulturhistoriskt jubileum. Då är det 200 år sen en sextonårig flicka rymde från sitt hem i London i sällskap med en tjugoettårig man som var gift och far till ett barn.
Flickan var Mary Godwin, dotter till två radikala filosofer som båda inspirerats av den franska revolutionen: William Godwin och den djärva feministen Mary Wollstonecraft, som dottern aldrig fick lära känna eftersom hon dog tio dar efter hennes födelse.
Ynglingen var Percy Shelley, en adelsman och poet som beundrade både Godwin och Wollstonecraft och som brutit med sina föräldrar, försökt att sätta eld på familjegodset och relegerats från Oxford på grund av en pamflett som predikade ateism.
Framförallt trodde han på den fria kärleken och på att ingen kan äga en annan. Mary tog honom med till sin mors grav och det var där de ska ha legat med varandra första gången. När de rymde hade de bara känt varandra ett par månader och var häftigt förälskade, men de var inte ensamma i den vagn Shelley hyrt utan medförde Marys jämnåriga styvsyster Claire som var nästan lika förälskad i Shelley som Mary.
De tog sig över till Frankrike med båt – Mary led alla sjösjukans kval – och sedan färdades de genom det av Napoleonkrigen härjade landet, mestadels till fots eftersom deras reskassa var skral. Shelley skrev till sin hustru och bad henne skicka pengar och var förgrymmad när hon vägrade. Tidigare än de tänkt sig fick de återvända hem. Vid det laget var Mary gravid.
Och sen?
Jo, Mary och Shelley fortsatte sitt gemensamma liv – mestadels med Claire under samma tak. Shelley inbjöd också sin hustru – som nu väntade deras andra barn – men hon tackade nej. För att få svärma med Claire bjöd Shelley ut Mary åt sin bästa vän. Marys barn dog som nyfött, Shelleys hustrus barn levde. Däremot dränkte sig hustrun ännu inte tjugo år gammal varpå Shelley och Mary kunde gifta sig. Under tiden hade Claire tröttnat på rollen som femte hjul och raggat upp sin egen poet, ingen mindre än Lord Byron, av en tidigare älskarinna kallad ”ond, galen och farlig att känna”. Han förklarade senare att han aldrig skulle ha befattat sig med Claire om hon inte bjudit ut sig och när hon väl var gravid lät han förstå att han inte ville ha med henne att göra. I samma veva meddelade han att barnet skulle överlämnas till honom så fort det inte längre ammades. Så skedde och Byron lät den lilla flickan placeras i ett kloster i Italien där hon dog fem år gammal.
Och sen?
Mary och Shelley bodde mestadels i Italien och fick ytterligare tre barn. Två dog, mycket därför att Shelley ständigt ville vara på resande fot. 1822 drunknade Shelley och Mary var änka, ännu inte tjugofem år fyllda. Hon flyttade hem till England med det enda barn hon hade kvar men den brittiska borgerligheten hade inte glömt skandalerna omkring henne och hon kom att bli ganska isolerad.
Varför är Marys och Shelleys rymning 1814 kulturhistoriskt intressant?
För att de var sin tids hippies, för att deras experiment med den fria kärleken liknade de experiment som gjordes på 1960- och 1970-talen. Och för att resultaten inte var så alldeles olika: inte heller för femtio år sen gick svartsjukan att avskaffa. Då må könen ha varit mera jämställda än för 200 år sen men också då var det i första hand kvinnorna och barnen som fick lida.
Men: Mary var ingalunda bara ett offer. Arton år gammal skrev hon romanen "Frankenstein" som med tiden gjorde henne världsberömd. Vad den handlar om? Den handlar om de sorgliga följderna av manlig omnipotens.